Some die young - Laleh

Åååh, jag hade helt glömt bort den här ju! Nu när jag lyssnar på den ryser jag, jag älskar den här låten!

Min vän och jag pratade kort idag om att vi förra året båda fick stipendium för att vi utvecklats så mycket, och jag påpekade att jag inte alls ser skolan som en orsak till att jag utvecklas, utan dansen och kulturkarnevalsliknande saker. Det var dock inte det jag tänkte på nu.

Jag märkte nämligen idag att jag tror att min finska blivit bättre. Vi var och köpte studentmössor (yaay!) och blev tvungna att tala ganska mycket finska, och jag upplevde att det gick hur lätt och bra som helst. Senare också när jag betalade i andra affärer gick det bra. Till och med lite small-talk, hehe. Jag förstod vad alla sa och jag behövde inte stamma fram mitt svar. Trevligt!

Vad har detta att göra med dansen? Jo - sedan jag började dansa fyra gånger i veckan är en av de gångerna med en finskspråkig grupp. Jag säger vanligtvis inte så mycket på de lektionerna (hehe), men jag lyssnar ju såklart. Som när jag var liten; började prata sent men när jag började gick det väldigt bra, en teori är att jag lyssnade noggrant när de andra pratade och pratade först när jag hade lärt mig tillräckligt.

Så, yay för dansen!

(Förlåt för underliga inlägg nuförtiden.)

Jag var nyss med om något nytt igen. Som mamma sa - jag börjar ha en hel del "nya upplevelser" i bagaget (inte för att hon sa exakt så). Den här gången var det pressinfo som stod på tur. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig, det enda jag visste var att min danslärare/koreograf och jag skulle prata om Siri-iriS och att två tidningar och radion skulle vara där. Och att jag skulle dansa en av danserna från pjäsen.

Det blev mest att sitta och lyssna för mig, och agera fotomodell, hehe. Visst svarade jag på några frågor också, så nu kommer jag att vara med i radion igen. Det var inte lika nervöst som förra året när det var min första gång faktiskt. Kanske det var för att jag idag redan ensam framför tre enorma kameror och i ett helt nytt utrymme hade dansat en dans som jag vanligtvis dansar tillsammans med andra, och kanske var det för att jag efter det gick ut tillsammans med två finskspråkiga människor för att ta en bild på mig TILL FÖRSTA SIDAN!!! (eller framsidan eller vad det nu heter) Den tidningen ser jag fram emot att se hehe. Kanske var det också för att radioreportern är någon jag känner och som jag nuförtiden känner mig trygg med. Tyvärr är jag bara väldigt dålig på att svara på frågor som kommer sådär plötsligt... 

En rolig ny upplevelse har jag nu i bagaget i alla fall. Ska bli roligt att se och höra resultatet. Och vet ni vad? Vi kommer att ha helt fullsatt hus på premiären!!! Nu ser jag väldigt mycket fram emot den här veckan som kommer att vara full av dans, premiären är ju i söndag så jag kommer att ha många och långa scenövningar varje dag förutom torsdag fram till dess. Wiiie. (Vad som händer efter det skjuter jag bort från tankarna gång på gång...)

Denna fina person, som är min äldsta brevvän (av de jag fortfarande skriver med).

Hela två stycken har röstat "Ja" i omröstningen, medan ingen har röstat "Nej", så jag antar att resten inte har någon skillnad? Därför bestämde jag mig nu för att hålla en frågestund, det var trots allt nästan ett år sedan senast.

Alla som frågar får såklart en länkning om man har en blogg, och om du frågar flest frågor får du välja ett av följande pris:

1) Mera omfattande reklam och information om din blogg

2) Ett inlägg som jag skriver om dig

3) Välja vad jag ska göra ett/flera inlägg om

(Den som kan gissa vad jag gör på den här bilden får också välja ett av prisen, haha.)

Så nu är det bara att låta fantasin flöda och frågorna välla in! 

(Om ni vill att jag svarar på frågorna på något speciellt sätt får ni säga till.)

Detta var en knepig en... Jag har ingen favoritstad ännu. Känns fel att välja städer som man inte känner så bra, men å andra sidan känner jag ingen stad så bra. Och de jag känner bäst är inte mina favoriter. 

Är Hastings en stad? Det känns åtminstone inte som en stad. Hm... Jag väljer den stad som jag genast kände mig hemma i: Stockholm. Även om jag bara varit där medvetet en gång (var när jag var yngre också).

Bildkälla

Varför måste de göra så härliga scener? Det ser så roligt ut!

Vet ni vad jag skulle tycka om? Att man skulle spela in en ny Fame-serie om några år och jag skulle vara med där, haha.

Sjunger som en galning. Allvarligt, det är så härligt att bara släppa lös, att ge allt vad rösten håller (och inte håller). Jag älskar att ta i ända från tårna och sjunga med i sånger som jag kan riktigt bra, och sånger där man verkligen får ta i. Som denna, till exempel:

Och ja, musiken ska förstås vara på hög volym, så att jag får en liten utmaning att överrösta den, hehe.

Jag kan tänka mig att jag ser ut ungefär så här när jag sjunger: