Hej alla mina underbara läsare, nu behöver jag er hjälp! Kan ni vara supersnälla och klicka här, och sedan följa instruktionerna ni finner där. Skulle bli otroligt glad! :)

Kramar // Unia <3

Fick en så otroligt fin kommentar till mitt förra inlägg. TACK!

Hon som skrev kommentaren skrev för några dagar sedan ett inlägg om att inte orka göra det man älskar, och inte finna inspiration just då när man behöver den. Ni kan läsa hennes inlägg här.

Jag tänkte ta upp lite om det här nu. Vet inte riktigt vart det för oss, men jag börjar skriva och så ser vi vart vi hamnar.

Jag har själv inte problem med att fokusera på dansen, eftersom jag ser det som en paus från allt annat, och är som avslappning för mig. Visst finns det såklart dagar som det går sämre på, men då handlar det oftast om fysisk trötthet. För att släppa all stress är ganska lätt för mig när jag dansar, vet inte riktigt hur jag gör, jag bara glömmer bort allt. Kanske har det att göra med att jag prioriterar dansen framför skolan, hehe... Det är ju ändå dansen jag kommer behöva i framtiden om allting går enligt mina planer. ;) 

Många (eller, några... Beror på hur man ser det) som jag tidigare dansat med har emellanåt haft problem med att hitta inspiration till dansen, vissa av dem har tagit pauser, andra har slutat helt. En av mina bästa vänner lämnade dansen för några år sedan, för att satsa på fotbollen. Nu har hon börjat igen och brinner verkligen för det, och kan inte förstå att hon kunde välja fotboll framför dans, nu tycker hon inte alls om fotboll. (Förlåt att jag tog dig som exempel (; <3) Jag tror det hör tonåren till att tvivla på vad det är man vill, att plötsligt inte orka med det man alltid har älskat, att plötsligt börja tänka i helt andra banor. Då menar jag inte att det händer åt alla såklart, men jag tror att sådant är vanligt när man växer upp. Tvivla på sig själv och på vem man är. 

Jag tror att det då är viktigt att följa sitt hjärta. Inte ge upp direkt. Ibland orkar man inte med allt, då kanske man måste välja att lämna bort något, att skala ner på något, eller ta en paus från något. Man kan inte orka med precis allting, hur gärna man än skulle vilja. Ibland säger kroppen eller sinnet Stopp, nu gick du för långt! Jag orkar inte med såhär mycket. Om det händer tror jag det är viktigt att lyssna. Det är inte bra att bränna ut sig själv. Man måste hitta en bra balans, något som känns bra för en. Försöka sänka kraven och tänka på vad det är man egentligen vill.

Själv har jag aldrig, vad jag kan minnas, haft problem med att finna inspiration till dansen. Jag kan inte vara säker på hur det var när jag mådde som sämst, eftersom det är väldigt lite jag minns från den tiden, jag var trött hela tiden då, men allt jag kan minnas var att jag mådde bra på danslektionerna. Jag minns i alla fall att jag brukade tänka att jag mådde som bäst när jag dansade. Antagligen var jag väl trött, men jag lyckades ändå använda dansen för att få ut allt det negativa, använda dansen som avslappning och uttrycksform. Samtidigt fick jag glädje och styrka från dansgruppen, i min dagbok har jag till exempel skrivit att fastän alla andra skulle svika mig så skulle jag ändå ha min dansgrupp kvar. Jag vet inte om någon av dem vet hur mycket de faktiskt betydde för mig, hur betydelsefullt det var för mig (och är fortfarande såklart) att få dansa tillsammans med dem, att ha någon som lyssnade på mig, såg mig, brydde sig om mig, sa fina ord till mig. Ni som läser det här nu; TACK, ni är guldvärda och ännu mer. <3

Så eftersom jag aldrig haft problem med att finna inspiration till dansen kan jag tyvärr inte ge några konkreta tips på vad man kan göra för att få inspiration, och ännu mindre vet jag om andra hobbyn. Men jag tror att det är viktigt att försöka släppa allt annat och bara tänka på det man älskar. Eller inte tänka alls. Man måste försöka se sina hobbyn som något man gör för sin egen skull, för att det är roligt, för att det är något man tycker om, och INTE som något som man måste göra. För hobbyn ska inte vara några måsten. Hobbyn ska vara avslappning, det ska vara kul, det ska vara något som man vill göra. För man har redan en massa måsten från skolan och hemmet och så, även om det är viktigt att prioritera där också och inte ställa för höga krav på sig själv, och det blir antagligen väldigt jobbigt om man också börjar se sina hobbyn som måsten, för då blir ju dagarna fulla av måsten. Försök istället se hobbyna som en paus från livet, från det jobbiga livet, en paus från alla måsten. Något som du gör enbart för att få njuta och göra något du älskar.

Jaa-a, nu stannade mina fingrar och det blev tomt i hjärnan. Orkar inte heller läsa igenom vad jag skrivit, för jag ska börja stänga datorn. Jag vet inte om det kom ens något bra ut från mina tankar, men om det kan hjälpa ens en människa liite är jag väldigt glad. :) Jag hoppas att ni alla där ute i världen tar väl hand om er själva, lyssna till era hjärtan, ert inre och era kroppar, och bränn inte ut er. Låt er skriva lite sämre i ett prov, det är inte hela världen. Livet är inte slut fastän du inte gör bra ifrån dig varje sekund. Huvudsaken är att du själv är nöjd och mår bra, att du trivs med dig själv och ditt liv. För du är värdefull och du har all rätt i världen till ett liv som du själv tycker om. Det är du själv som känner dig bäst, som vet vad du själv klarar av och vad du tycker om. Så lyssna på det. Respektera dina egna gränser, och försök hitta en bra balans mellan allting. Du klarar det nog. <3

Kramar till alla er underbara människor! // Unia <3

Som ni nog märkt har jag inte precis haft tid för datorn den senaste tiden. Och när jag har tid, vilket jag i och för sig inte alls ofta har, så har jag ingen aning om vad jag ska blogga om. För jag tycker inte om att skriva bara något strunt. Men nu tänker jag ändå skriva. 

De senaste veckorna har bestått av skola, dans, och när jag kommit hem har jag fått stressa med läxor, provläsning och andra skolarbeten. Om jag hunnit har jag gjort sådant också mellan skolan och dansen. Detta har såklart gjort mig ganska trött, och ibland har det bara sagt stopp. Ibland har jag bara fått strunta i provläsningen, för ögonen hålls inte öppna och tårarna faller ner. Jag har bara fått ut två prov än så länge, och dem har jag varit helt nöjd med. Men jag har på känn att betyget nog kommer vara lite sämre än det brukar. Sådant får man leva med ibland. Man kan inte prestera hur bra som helst hela tiden. Man måste tillåta sig själv att sätta gränsen lite lägre ibland. Speciellt i gymnasiet så är det viktigt att veta vad man satsar på, för om man vill satsa på allt blir det alltför jobbigt, och ddet kan sluta med att allting går dåligt. Den här perioden var det engelska och tyska jag satsade på, och engelskan är jag helt nöjd med hur det har gått. Tyvärr var tyskaprovet det sista, och det betyder att det var då jag var som tröttast. Har inte fått ut det ännu, men jag vet att det gick helt bra men inte så bra som det brukar gå. Även om jag alltid är den som predikar om att man inte ska ha för höga krav på sig själv, har jag under detta skolår insett att jag har det när det gäller en del saker. Skolämnen som jag brukar få bra i, vill jag inte få ett dugg sämre i. Och när det gäller dansen vill jag såklart utvecklas och så, men där tycker jag att det inte gör nåt att jag har höga krav på mig själv, för jag mår bra av det och vet var jag ska dra gränsen. Men med en del skolämnen börjar det kanske gå lite för långt... När det gäller modda till exempel kan jag sitta i flera timmar med en uppsats eller bokrapport för att få den perfekt. I ämnen som jag brukar få 10 vill jag ha 10 i, jag hatar att erkänna det, men så är det. I engelskan har jag lyckats sänka gränsen till 9, och kanske jag lyckas göra det med allt annat snart också. Jag vet ju inte hur jag skulle reagera om jag fick sämre i något jag vill ha bra i, och jag tror inte att jag skulle ta det så hårt. För jag känner ändå mig själv och vet om jag gjort mitt bästa eller inte.

Det jag egentligen tänkte skriva om att man blir väldigt trött på skolan när man aldrig har någon ledig tid hemma. När allting man gör hemma är sitta vid sitt skrivbord och jobbar. Men jag försöker att inte klaga, för jag vet ju själv att jag frivilligt dansar tre gånger i veckan, och det är minsann värt vad som helst. Mina brorsor, och mamma också ibland, klagar (halvt i alla fall) på att jag inte gör annat än dansar eller sitter på mitt rum. Jag önskar också att jag kunde göra annat än sitta på mitt rum när jag är hemma, men just nu kan jag inte. Men imorgon är förhoppningsvis den sista dagen som ser ut så, för en tid framöver. Sedan börjar i stället en massa andra program. Förutom skola varje dag och dans varje tisdag, onsdag och torsdag ser min framtid ut såhär:

Onsdag 6.2: Ny period i skolan börjar! (Lycklig för att den här perioden tar slut, olycklig för att nästa börjar, men jag har som tur modda och psykologi i den.) Teaterövning med klassen efter skolan.

Fredag 8.2: Blodprov (tar ingen tid eftersom det är under skoltid, men det tar på psykiskt (; )

Lördag 9.2: Musikskolan på orten 30 år! :D Vilket betyder en stor föreställning med både musik och dans. Jag ska dansa en eller två danser. :)

Söndag 10.2: Visar med klassen vår teater från julfesten för allmänheten! :D Alla är varmt välkomna :)

Fredag 15.2: De gamlas dans! :D Har antagligen någon träning under veckan också. 

Sportlov! :D

Söndag 17.2: Karaokekväll med fredagsgruppen! :D TAGGA!!!

Veckoslutet 22-24.2: Min vän kommer kanske till mig :D

Fredag 8.3: "Skolutflykt" för att se på en del skolor.

Lördag 9.3: Svansjön på nationalbaletten!!! :D Äntligen! <3

Söndag 10.3: Egna danser-uppvisning :D

Så, så ser min närmsta framtid ut. ;) Det som är planerat hittills då. Och mellan alltid SKA jag ha tid för att skriva brev ( har inte skrivit sedan november :o :'( ) och skriva epilogen till Kom håll min hand. Den kommer nog, jag lovar! :)

Kramar // Unia <3   

Som sagt, så hade vi på konsten i skolan ett digital storytelling-projekt, som tog upp väldigt mycket av min tid eftersom det var så roligt att göra. Nu är den färdig, och ni ska få se den. Kvaliteten blev inte den bästa, men det kan jag inte rå för. Kommentera gärna vad ni tycker! :)

Kramar // Unia <3

Kramar // Unia <3

Hello guys! xD

Hur har er vecka varit? :) Min har varit... stressig. Men dansen var så rolig varje dag så jag klarade mig. Visade våra egna danser till varandra på onsdag och torsdag, såå roligt att se allas underbara danser :') Finns så många talanger här!

What else have I done..? På onsdagen höll jag en 30-35 minuters engelskapresentation om Nick Vujicic, som skulle vara tio minuter. Heh... Men det var roligt att se att folk faktiskt lyssnade! :) Och jag skulle ha kunant babbla på hur länge som helst. ;) 

På tisdagen var jag till skolläkaren och talade om min mage än en gång... Fick igen höra hur ovanligt tydlig min laktosintolerans är. Och så misstänks det att det kanske inte är fibrerna som är en del av problemet... Så ska nästa fredag på blodprov igen och sedan och undersökas vidare av mer kunniga läkare. Rädd för gastroskopi! :s

Humöret har växlat mycket, beror nog på tröttheten och gränsen till utbrändhet, skulle jag tro. 

Har gjort klar min digital story, grät i skolan på torsdagen när vi fick se de andras (alltså grät inte till min egen). Såå fina! :') Ni får se min när jag ändrat personlig information till internet-vänlig info ;)

Så, hmm... Skrev sista provet idag! :D (För den här perioden...) Bara en uppsats (English) och en bokrapport (rella) kvar ^^

Imorgon börjar melodifestivalen! :D

Kramar // Unia <3

Märkte i morse att man idag skulle få veta vem som ska vara programledare i Eurovision i maj... Blev helt excited och irriterade mina vänner, hehe. :P Efter maten var det klart, så jag öppnade datorn för att se. Och gissa vad jag såg när jag kom in på svts hemsida? Jo; PETRA MEDE! VARFÖR i hela friden valde de henne av ALLA miljontals superbra programledare som finns i Sverige??! Sarah Dawn Finer, Gina Dirawi, Måns Zelmerlöw, Peter Settman, Lasse Kronér... osv. Och så väljer de den STÖRANDE Petra Mede, komikern som inte ens är rolig!!! Gaaah! 

Förlåt Petre Mede, och alla som tycker om henne, men jag blev otroligt besviken! Kunde de inte välja NÅGON annan?!

Hehe, okej inte direkt xD Men jag känner mig som en prinsessa när jag har på mig min gamlas dans-klänning. Och jag lovade bilder, och nu har jag äntligen tagit några, så varsågoda! :)

Kramar // Unia <3