Detta är egentligen tredje delen av hela UNIKO, men min grupps första del. Lite synd att man inte ser precis hela scenen, men nu kan ni i alla fall få se lite ditåt vad det är jag har nämnt så många gånger, hehe. Resten av delarna kommer scenare.

Tänkte bara snabbt berätta att ni imorgon kommer att få se en av våra danser, alltså en av UNIKOs delar. Sammanlagt kommer ni att få se fyra UNIKO-delar och en annan gruppdans som en i gruppen har koreograferat. Men imorgon under dagens lopp dyker alltså den första upp hit på min blogg! (:

Då var min första officiella dag som KK-ambassadör avklarad! Jag har klarat av första uppdraget = hänga upp affischer i skolan, en i gymnasiet och en i högstadiet. Gick också hela dagen med den nya kulturkarnevalsT-skjortan (fint skrivet, va?) och min fina pins. Stolt KK-ambassadör här! Kommer att bära pinsen varje skoldag, T-skjortan måste ju tvättas emellanåt och jag skulle nog inte klara av att gå varje dag utan gröna kläder, men ganska ofta skall jag nog bära T-skjortan också! Måste hitta på några roliga färgkombinationer. I alla fall sedan i höst kommer jag nog gå så gott som varje dag med någon av mina 6 kulturkarnevalsT-skjortor, haha. Morgonsamlingarna och det kommer jag också sätta igång med först efter sommarlovet, men sedan vet ni, när jag kommer igång så kommer ingenting vara sig likt! Mohahahah... Känner mig så mäktig haha.

För ovanlighetens skull passade jag faktiskt på att knäppa några bilder åt er.

Jo det är förra året, det är en gammal bild, men den passar ju ändå till temat, och årets broschyrer har ju inte kommit än.

Några finlandssvenskar som läser min blogg? Vi ses på kulturkarnevalen i höst! :D

Något jag insett på den senaste tiden är att jag välidgt ofta önskar någonting. Ni vet, det finns ju såna där "regler" när man får önska sig något, det mest klassiska är ju när man ser en fallande stjärna. Men det finns andra som kanske händer oftare, t.ex när klockan är, ni vet, 01:01, 02:02, 03:03 osv..., eller när man blåser bort en ögonfrans som man haft i ansiktet... Och varje gång något sådant händer mig så önskar jag någonting. Jag tänker till och med efter varje gång "Vad skall jag önska mig den här gången?", "Skall jag önska det här eller det där?"... Haha, alltså egentligen är det ju inte någon stor sak, och för det mesta tror jag inte ens på sånt där. Men det har blivit en vana för mig att alltid när jag ser att klockan är "symmetrisk" önskar jag något. Och jag har kommit fram till att jag tycker om det. Det är roligt, och ganska nyttigt också tror jag. Man inser vad som är viktigt för en i livet, man blir medveten om vad man prioriterar. Ibland märker jag att allting är så bra att jag inte ens kommer på något som jag behöver önska, då har jag ofta en och samma önskning som föralltid kommer vara viktig för mig. Dessutom tycker jag att önskningar medför ett slags lugn ibland, jag vet inte riktigt hur jag skall förklara det, för jag vet inte ens riktigt vad jag själv menar, men det är som att man inser att man själv inte kan påverka det man önskar, men genom att önska så inser man att det ändå betyder mycket för en och har låtit "någon annan" veta att man verkligen bryr sig om det man önskat, eller kanske erkänt det för sig själv. Hm, ja jag vet inte haha. 

Vad jag ville komma fram till i alla fall var att du kan göra din vardag lite bättre genom att ta sådana tillfällen i akt och önska dig någonting. Du kanske lär dig något nytt om dig själv, eller kanske finner tröst, eller kanske bara hittar ett nytt intresse, haha nej vad vet jag! Jag tycker i alla fall om att önska mig saker, och gör det hur ofta som helst eftersom jag ofta råkar titta på klockan när den är "symmetrisk". Det skadar ju ingen att önska sig något! :)

Take care mina vänner <3

Idag hade vi vernissage i skolan - öppnade utställningen för våra intensivstudiearbeten. Jag hade tänkt att vi skulle ha min dator där på ett bord och sedan skulle folk gå och kolla på min dans därifrån om de hade varit intresserade. Men så hade inte min handledare tänkt - hon tyckte att vi skulle visa den på stor skärm för alla på en gång efter att rektorn hållt sitt tal. Heh... Det var ju nog en praktiskt sett bättre idé, och jag måste ju kunna stå för vad jag gjort så jag gick med på det, inte för att hon frågade mig men jag hade ju i alla fall kunnat försöka vägra. Men nepp, så fick det bli!

Vi alla var tvungna att flytta oss lite för att alla skulle se filmen, och jag råkade såklart bli i mitten, längst fram (var lite gömd bakom "datorvagnen" i alla fall). Jag kände mig så otroligt utpekad, så naken på något sätt. Men vad jag märkte så såg alla (PANG!) på filmen/dansen, och inte på mig, tack! :) Men jag kände ändå att jag helst skulle ha sjunkit genom jorden eller nåt haha, i alla fall hade jag väldigt mycket lust att sätta mig ner där jag stod och göra mig så liten som möjligt. Jag kom fram till att det faktiskt, konstigt nog, är mindre nervöst att uppträda än att stå där och göra ingenting medan alla tittar på min dans. Usch! xD

Något annat jag konstaterade idag var att det är mycket mindre nervöst att intervjuas till tidningen än till radion. ;) Även om det är bättre till radion för då kan de inte ändra på det du sagt... Och radion frågar om lov. xD

Well, riktigt roligt var det nog ändå att få visa min dans, och höra lite vad andra tyckte. :) (Fastän jag nog redan hört från flera.) Det verkade dock som om väldigt många mest blev och fundera på vem som hade filmat, jag vet inte hur många gånger jag fick svara på den frågan idag! För er som vill veta, om jag inte sagt det, så hade jag ett kamerastativ, så jag gjorde det helt själv, wow vad jag är duktig. ^^

Helt otroligt hur mycket gladare jag är idag än igår kväll, kommer skriva om en sak som tynger mina tankar någon gång, men vill inte tänka på det nu. Danstimmen var super idag! :D

Yep, nu får ni tacka SirL för hon berättade för mig att ni vill se min auditiondans xD Så först kommer några ursäkter:

Jag är medveten om alla fel och allt slarv i den här dansen. Kvaliteten är ganska dålig för kameran var inte tillräckligt fokuserad. Jag hade dansat i två timmar innan jag filmade in detta, och orkade inte göra det om igen fastän jag visste att detta inte blev bra (det skulle ändå antagligen bara blivit sämre, och minnet på kameran var slut så jag kunde inte ha två versioner). Jag tänker inte räkna upp alla fel, men alltså riktigt i slutet, min "slutposition", det främre benet skall vara sträckt, vet inte vad jag hade för fel, medan jag stod där tänkte jag "öh, jag har inte benet sträckt" men jag kom inte på hur man gjorde det. xD Kan ha att göra med att jag hela dagen hade dansat just så; utan att sträcka något (ganska svårt!) och så fult som möjligt. xD Och jo, det ser lustigt ut när jag har strumporna sådär, men golvet var halt och om jag hade dansat barfota skulle spagaten blivit ännu hackigare. Håret skall inte vara löst, jag skall inte ha en sådär stor T-shirt på mig för nu ser man nästan inte mellanrummet mellan golvet och ryggen så den ställningen är inte speciellt fin... Men, nu ska jag sluta xD Fastän jag inte såg det själv är jag säker på att det var bättre på auditionen. :D

Musik: You - Robin Stjernberg

Koreografi och dans: Unia (Surprise!)

Om detta varit en uppvisning hade juryn i Pakko tanssia (finskt nytt TV-program, ungefär som idol bara med dans) sagt att jag dansade som om jag ännu var i träningssalen, att man varje gång måste dansa fullt när det gäller uppvisning. Och jag håller med. Men detta var i och för sig ingen uppvisning. xD

Kramar // Unia <3

Alltså haha, jag kan inte låta bli att börja skratta när jag ser min egen dans som jag gjort denna vecka (eller... onsdag-fredag)! Förstår inte varifrån jag får allting... Den är så annorlunda mot vad jag brukar göra, rent koreografimässigt, jag vet inte, jag har liksom inte alls tänkt när jag har koreograferat, i princip gjorde jag hela dansen så att jag improviserade en bit, filmade det, och tog sedan fasta på sådant jag tyckte om. Skönt att göra en sån här dans efter auditiondansen, nog för att det var roligt det med sedan när jag skippade alla krav, men den här dansen har jag nästan sett som ett skämt. xD Ni kanske skulle förstå om ni såg den... Och det skall ni få, sedan när jag är så långt! Än så länge tänkte jag bara visa en väldigt vacker bild på mig som jag tog idag, visste inte ens att jag kunde ta såna bilder på mig själv, haha. Men de ... mest extrema... vet jag inte om jag vill lägga ut på nätet... Kanske i framtiden xD

  Skrattade ganska gott när jag såg att jag tagit sådana här bilder, haha, visste inte alls att jag såg ut så. xD

Våga bjuda på dig själv! :D

Kramar // Unia <3

Jag älskar att ge utmaningar åt mig själv och utsätta mig själv för nya saker. Fastän jag ibland kan vara helt sjukt nervös innan och hittar på en massa ursäkter som jag kunde ta till för att inte behöva göra det, gör jag det ändå så gott som alltid och det är så roligt! :D Många tror att jag är en sådan som vågar prata med vem som helst utan några problem, men sanningen är att jag till och med ibland är nervös för att ringa till personer jag känner. Det är bara det att jag vill kunna prata med alla, fastän jag inte känner dem, jag vill vara en social och "utåt" människa som vågar precis vad som helst. Så jag försöker vara en, och alla utmaningar som jag utsätter mig själv för, för mig närmare och närmare mitt mål. Så roligt!

Jag förstår inte varför man är rädd för andra människor. Till exempel om man träffar sin idol. Varför darrade jag när jag träffade Sanna Nielsen, varför stod jag där som ett fån och kom inte på något att säga? Varför kommer jag alltid på en massa saker efteråt som jag borde ha sagt? (Detta gäller också i helt vanliga vardagssituationer med människor som jag träffar varje dag.) Varför var jag idag rädd för att gå till VNF?

Det finns några tankar som ofta hjälper mig i sådana situationer: Vad är det värsta som kan hända? (Och är det värsta verkligen så farligt?) Vad har jag att förlora? De (h*n) är också bara vanliga människor, precis som jag. Och i vissa fall: Jag kommer aldrig att träffa dem igen. 

På bara några dagar har jag utsatt mig själv för en hel del nya människor, nya ställen och nya situationer. Varje gång har jag varit nervös före. Men varje gång har jag insett att det inte finns något farligt i det hela. Helt onödigt att vara rädd och nervös. Min dag i VNF var superbra och det är nog verkligen dit jag vill efter gymnasiet! Verkligen glad att jag vågade ta kontakt och for på besök! :)

En till sak jag gjorde idag var att tacka ja till att prata i radion nästa vecka! Jag som alltid stänger munnen när någon börjar filma. Jag som alltid gjort mig osynlig när radion är i skolan. Men, nu sade jag "Jo, det ska nog gå bra!", och jag känner att det var precis rätt sak att göra. Jag kan inte se en orsak till att säga nej. (Det är ju bra att träna på intervjuer så att jag kan sedan då jag är en världskänd proffsdansare xD) Jag ska dessutom prata om något jag älskar; vårt dansprojekt. <3

Jag har det nog så bra. :) Men nu är jag oerhört trött, det tar på krafterna att inte alls vara hemma och hela tiden vara med om något nytt och ovanligt, så skall ta en snabb dusch och sedan blir det godnatt. 

Ta hand om er, och var inte rädda, världen är inte så skrämmande som ni tror! :)

Kramar // Unia <3