Februari har väl aldrig förut varit en stressig månad? Förut har det ju till och med inneburit sprotlov. Åh - så jag önskar att jag också kunde få sportlov nästa vecka. Det är mycket nu.

Ibland undrar jag själv hur jag orkar. Tänker att min motivation måste ju verkligen vara hur stark som helst. Alla andra säger att de skulle ha gett upp för länge sedan.

Utbytestrubblet forsätter. Först blev jag överlycklig över att hitta två universitet i Canada och USA som erbjuder dansutbildning. Efter ett informationstillfälle förstod jag att jag inte kan söka dit nu - att det i så fall skulle gälla tredje året. Och att våra internationella planerare inte kan hjälpa mig med det. - Tillbaka till ruta ett.

Efter nya tag blev jag igen överlycklig över att hitta två universitet i Norge och Sverige som erbjuder dansutbildning, och som hör till våra egna Nordlys-avtal. Efter att ha gjort första delen i ansökan inser jag att mina planer för universitetet i Norge inte gäller utbytesstuderande, att man måste studera dans vid sitt hemuniversitet för att få söka till dans där, och att jag dessutom hade gjort ansökan fel. - Tillbaka på ruta ett. 

Jag fick hjälp med ansökan och det togs även kontakt till både Norge och Sverige för att ta reda på om jag får söka till deras dansprogram. Från Norge kommer svar att de nog ger mig möjligheten, men att det är svårt att komma in och att deras deadline är redan första mars. Okej, allt väl, jag får söka och jag får undantagsregler från mitt eget universitet; Jag får söka till utbytesuniversitetet innan jag får beslut angående stipendiet och om jag blir beviljad att åka på utbyte. För att jag annars inte skulle hinna söka dit.

Okej, jag gör första steget i ansökan igen (till mitt eget universitet), och besöker norska universitetets hemsida för att ta reda på hur jag ska göra min ansökan. Kommer fram till att de måste kontakta mig först (min internationella planerare hade gett min e-post till dem), och märker att denna deadline, första mars, gäller dem som ansöker till höstterminen. Jag får något fel. Skriver till planeraren om detta och frågar vad jag nu ska göra. Har ännu inte fått svar. Däremot får jag idag ett mejl från det norska universitetet. ÅÅÅÅH SÅ JAG VILL ÅKA DIT!!! Hur som helst, massor som ska fixas för ansökan, bl.a en dvd " showing some examples of your performances, in contemporary dance preferably, but also classical ballet." Jah! Haha, oj hjälp, classical ballet... Och de tar bara emot 2-4 utbytesstuderande per termin. Men jag vill verkligen söka!

Igen en gång påminns jag om att deadlinen är redan första mars. Jag skickar till dem och berättar att jag skulle vara intresserad av vårterminen, frågar om det ändå gället mig. Skriver till vår internationella planerare igen, berättar att ansökningsblanketten till detta universitet gäller Erasmus+, frågar om något har gått fel eftersom det borde vara Nordlys. Frågar om de svarat från Sverige. Frågar om hon är i skolan imorgon för att jag känner mig TOTALT VILSEN.

Heh.

Ni vet inte hur det här känns? Varför kan jag inte vara som alla andra och bara studera något som helt klar och tydligt är menat för oss socialpsykologer att studera? Eller inte alls åka på utbyte? Nej nej, jag ska vara så fast besluten att det är dansa jag vill och att det ska jag minsann göra bara jag på något sätt har rätt till det. För jag vill verkligen. Verkligen verkligen verkligen.

Ni vet inte hur mycket jag saknar min gamla danslärare. Hur mycket jag önskar att hon kunde komma hit och hålla lektioner. Hon ger mig precis sådana lektioner jag vill ha; Med teknikträning, stretchning, improvisation och koreografi. Allt i ett. För det här är något annat jag kämpar med; Att hitta en perfekt danstimme.

Igår besökte jag en ny dansskola. Dagen hade inte varit min bästa och jag hade lite problem med att hitta till detta ställe. När jag hittade skolan tänkte jag inte hitta en öppen dörr för att komma in. Inga skyltar för var denna dansskola håller hus (det var i ett lågstadium), ingenting. Jag var nära på att ge upp och bara gå hem, haha. Som ni säkert gissar hittade jag ändå dörren, och lyckligtvis fanns där en människa som kunde berätta för mig vart jag skulle gå. Jag hittade omklädningsrummen, och det första jag gick in i (där fanns två) var fullt av mammor med sina små barn. Jag kände mig inte riktigt hemma, antog att jag var på fel plats. Gick till det andra omklädningsrummet. Som var tomt. Bytte ändå om och gick sedan för att vänta utanför gymnastiksalens dörr. Läste där att ingången var från omklädningsrummen, så jag gick tillbaka. Från gymnastiksalen hördes musik, så jag gissade att någon annan timme var på gång. Jag undrade nog om jag var riktigt rätt, men så kom en annan kvinna till omklädningsrummet. Hon såg ut att passa in på en nutidsdanstimme dessutom, haha. När hon gick in i salen förstod jag att det kanske var dit jag skulle gå - kanske alla andra var där redan. Kvinnan/flickan gick ut igen när jag kom in, och där inne satt en annan kvinna som frågade mig om jag skulle på [lärarens namn]s timme. Jo sa jag. Jag fick inte riktigt någon klarhet i varför hon frågade det, så jag berättade att jag inte varit där tidigare och frågade om jag var på rätt plats. Jo det var jag nog, trodde hon, och berättade att den riktiga läraren är borta idag så hon ska vara vikarie. Och så frågade hon om det var någon annan än vi två i omklädningsrummet, att hon vet att det är en liten grupp, men vi var ju bara två där ännu. Vi väntade en stund till på att någon annan skulle dyka upp, men ingen kom. En danstimme för två personer, inte illa! 

Det var en mycket trevlig timme. Jag fick improvisera igen efter jag vet inte hur lång paus, och vi gjorde kontaktimprovisation! I slutet skulle vi dessutom koreografera varsitt solo, det kändes ju nästan som att vara hemma.

MEN det var inte riktigt därför jag var där. Jag ville veta hur de där timmarna ser ut. Har de teknikträning? Improvisation? Hurdana koreografier gör de? Är det något för mig? Nu har jag ingen aning. Dessutom fick jag ingen teknikträning (jag vet att jag är lite fast i det här med teknikträning nu, men jag såg mig själv dansa på veckoslutet och min teknik är verkligen inte där den borde vara, om vi säger så). Så trots att jag tyckte om timmen, jag gillar verkligen kontaktimprovisation (har gjort det väldigt lite), och det var en häftig upplevelse att göra det med någon som jag träffat några minuter tidigare och inte ens visste namnet på, haha, men trots allt det där gick jag nog lite besviken därifrån. Kunde inte någon ha meddelat mig om att det skulle vara en vikarie? Kunde det inte ens ha stått någonstans?

Nåja, jag fortsätter letandet och tror också att jag kommer att börja gå på Floor barre nu på onsdagarna. Åtminstone tills jag hittar något som motsvarar mina behov. Tro inte att jag kommer att ge upp!

(Jag skulle förresten gärna visa er min dans som jag dansade på mommos 80-årsfest, men den hann inte vara länge på Youtube innan den blev blockerad i hela världen. Oops. Nej, jag har inte gjort något värre än dansat till Adeles "When we were young". Så om ni vill se den får ni komma och hälsa på!)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan! Jag ser att flera ännu tittar in här, trots att jag flyttat min blogg till nouw. Här kommer några tips om inlägg som finns på min nya blogg:     Varför sminkar jag inte mig?   Singapore, mitt hem i höst   7 tips: Så här...

Jag började blogga här för lite mera än fyra år sedan. Min presentation av mig själv såg då ut så här:   "Jag är en flicka från svenskfinland som kallar mig Unia, jag dansar modern dans och skriver (mestadels brev, men ska försöka komma igång med...

Efter att jag ätit middag idag ville jag gå ut, solen sken och jag vill ta vara på den så länge den visar sig. Hade svårt att bestämma mig för om jag skulle gå på promenad, gå till skogen och plocka svamp/blåbär, eller sitta ute och göra något produk...

Snubblade nyss över denna dansvideo, och den är så otroligt bra att jag bara måste dela den med er. Njut!   ...

Gissa om jag varit lycklig denna vecka?     Den här sommaren blir nog helt underbar, trots allt. Mitt första läger var SÅ härligt, och denna vecka har varit lika härlig på ett annat sätt. Stockholm, Mariehamn, Allsång på Skansen, och bästa v...