På grund av min utmattning tänkte jag under veckan att jag absolut skulle behöva ett tomt veckoslut för att få vila ut. Men nej, jag skulle aldrig byta ut detta liv mot något annat. Jag älskar det här! Lördagen bestod av träning, operaföreställning, återförening med kära människor och nya bekantskaper. Så många gånger undrar jag: Varför jag? Varför just jag? Hur kommer det sig att jag, av alla, får vara med som den enda utomstående? Alla bara välkomnar mig med öppna armar, jag är så tacksam för det här livet jag lever och alla människor som finns omkring mig! Det är så härligt att få så här aktiv kontakt igen med min fina danskompis, att få umgås med världens bästa danslärare igen, och att få träffa nya trevliga människor. 

På lördagskvällen förundrades jag över hur finskt mitt sociala liv plötsligt har blivit. Förut fanns det knappt någon finska i mitt liv, nu är majoriteten av de jag umgås med finskspråkiga. Alla i klassen förutom två, och så alla som jag nuförtiden träffar på veckosluten haha. Men det är roligt. Trevligt att känna att jag äntligen kan finska. Och det är så skönt att våga säga fel, våga visa att man inte kan allting, våga skratta åt sina egna fel och bristerna i ordförrådet haha. 

Jag har alltså haft ett superdupermegafint veckoslut, idag har solen skinit och det var ljuvligt att vara i den där enorma danssalen och låta solen blända mig haha. Jag hoppas att den vågar hälsa på oftare från och med nu, för den ger en verkligen mycket! Tack för att jag får leva just detta liv, och tack till alla som gör det så härligt att leva! <3