Eftersom människor jag följer på Youtube är helt fantastiskt otroliga tänker jag en tid framöver dela med mig av deras musik, för de är verkligen fantastiska och hela världen borde veta om dem.

Jag ber om ursäkt i förväg. Sanna Nielsen fick mig att glömma bort allting annat.

Programmet i sig var bättre än förra veckan, tycker jag. Jag gillar show och dans mer än en massa komikprat. (Ifall någon har missat det.)

Min nya tippning efter att ha sett alla låtar:

Sanna Nielsen

Panetoz

JEM

Ingen aning

Såhär ville jag att det skulle gå:

Till final:

Sanna Nielsen

Panetoz

Till andra chansen:

Martin Stenmarck

Manda

Såhär gick det:

HAH, jag är en mästare på att tippa!

Till final:

Sanna Nielsen

Panetoz

Till andra chansen:

JEM

Martin Stenmarck

Detta har jag att säga om alla framträdanden:

JEM - Love Trigger

- Jag blev positivt överraskad. Jag gillade inte låten så mycket utgående ifrån smygtitten, men som helhet var den en riktigt bra och svängig låt som fick igång kvällen. Minns inte låten längre, dock.

The Refreshments - Hallelujah

- Nja, inte riktigt min stil...

Manda - Glow

- Bra budskap och en poppig låt. Väldigt fin kjol också, och jag gillade violinerna, både gällande det estetiska och det musikaliska. Trots att jag nu efteråt har väldigt svårt att minnas låten, tyckte jag om den när hon framförde den.

Panetoz - Efter solsken

- Jag hade ingen aning om att en av deras medlemmar kommer från Finland! Wohoo. Jag tycker mycket om den här låten. Glädje och dans och budskap. 

Pink Pistols - I am somebody

- Gillar låttiteln, haha. Minns den inte riktigt, men helt bra nog. Gillade momentet där alla trodde att låten var slut, men de fortsatte, det var ett mäktigt och lyftande moment.

Sanna Nielsen - Undo

- Läs mitt förra inlägg. Magiskt, magiskt, magiskt. Hon stal hela kvällen, hela melodifestivalen. En fantastisk låt, fantastisk röst, fantastisk stämning och fantastisk person. Åh, jag älskar henne. Min nya favoritlåt, tror jag minsann.

Little Great Things - Set Yourself Free

- Ärligt talat, jag har ingen aning. Jag grät, på grund av känslorna Sanna Nielsen gav mig. Så jag kunde inte alls koncentera mig på Nanne Grönvalls söner, tyvärr.

Martin Stenmarck - När änglarna går hem

- Jag kunde inte koncentrera mig på vad han sjöng, men jag tyckte mycket om låten. Jag är säker på att den är ännu bättre när jag kan lyssna ordentligt, för i snabbreprisen andra gången, när jag lugnat ner mig lite, och kunde koncentrera mig, växte den så otroligt mycket och den var så fin. 

Jag tyckte lite synd om honom också under kvällen för varje gång man såg honom i Green Room såga han ut att vara hur nervös som helst, haha stackarn.

Andra kommentarer:

Sigrid. SÅ bra! Sådant här är en orsak till varför jag älskar Melodifestivalen.

(Måste skriva av mig innan jag tar mig an hela deltävlingen.)

WOW!!!

När hon gick upp på scenen såg jag en människa, en person. Inte bara någon fabriksgjord artist (inget illa menat till någon annan, det kan ju bero på att jag "känner" Sanna Nielsen även utanför scenen, hon är den enda artisten vars blogg jag läser och som jag pratat med två gånger, alltså enda artisten i hela världen, om man inte räknar "småkändisar"). Jag satt som fängslad, jag var nervös, jag glömde bort att andas, jag satt och log som en fåne, medan hon sjöng. Det var ju magiskt! 

Efteråt blev jag tom. Jag började gråta när Little Great Things sjöng, för det var som om en chock hade släppt, som om jag vaknat ur förtrollningen som Sanna skapade och alla känslor kom ikapp mig. Wow. Ett så starkt framträdande, en så bra låt, ett sådant underverk hade jag inte ens kunnat föreställa mig. Yohio och Anton Ewald, vinka hejdå till förstaplatsen som ni är ute efter, för den blev tagen ikväll.

Hon är tippad vinnare av hela melodifestivalen 2014, hon vet om hur stor förhandsfavorit hon var ikväll, och ändå, ÄNDÅ hoppade hon till som jag aldrig sett för när hon ropades upp som första finalist. Härliga, härliga människa.

Jag vet inte vad jag ska säga, kan inte beskriva det Sanna Nielsen gjorde ikväll med ord. Wow. Wow. Wow! Hon toppade faktiskt Empty room, jag trodde inte att någon var kapabel att göra det, och så kommer hon själv och gör det. Otroligt!

(Ssssch... Jag är inte alls stolt över bilderna jag tagit på henne....)

Ser otroligt mycket fram emot kvällen! Äntligen är Sanna Nielsen med igen, med en ballad!!! 

Idag tävlar:

JEM
The Refreshments

Manda

Panetoz

Pink Pistols

Sanna Nielsen

Little Great Things

Martin Stenmarck

Jag känner till:

Sanna Nielsen (Det visste ni inte, va?)

Martin Stenmarck

Panetoz

(Pink Pistols) (Jag känner till After Dark och Diamond Dogs, gruppen består delvis av medlemmar därifrån)

Jag ser mest fram emot:

Sanna Nielsen

- Jag har väntat på det här sedan Empty Room. Jag älskar Sannas röst och hela hon, och det jag hört av låten Undo älskar jag redan. Jag är säker på att det kommer att bli ett magiskt framträdande! Dessutom är det så spännande eftersom jag följer hennes blogg och har fått följa med hennes resa fram till ikväll. Nu när jag träffat henne två gånger också kommer det antagligen vara lite speciellt att se henne i TV:n i ett så stort evenemang, och tänka att det är samma människa som jag sett på våra små scener, pratat med och kramat två gånger, hehe.

Martin Stenmarck

- Jag gillar hans röst och är glad över att han sjunger på svenska. Ska bli roligt att få se honom igen, jag har i princip inte hört något från honom sedan 7milakliv tror jag. Dessutom tycker jag om låttiteln; När änglarna går hem.

Panetoz

- Ser fram emot att bli på ännu bättre humör, haha, de har en glad låt och jag tror att de kommer att sprida mycket glädje.

Abba

- Vad jag har förstått kommer vi att få se någon sorts Abba-hyllning ikväll, så jag hoppas på bättre pausunderhållning/öppningsprogram än förra veckan.

Utan att ha hört låtarna/sett framträdandena tror jag att dessa går vidare (jag har sett smygtittningen, dvs 1 minut från varje bidrag):

Sanna Nielsen

Panetoz

(De två är dem jag tror mest på, men för att säga två till väljer jag:)

Little Great Things

Pink Pistols eller JEM kanske??

Om två timmar smäller det! Har du någon favorit ikväll? Vem alla ska titta?

Jag har skickat in min ansökan till Dans- och cirkushögskolan i Stockholm och har nu fått bekräftelse på att de fått min ansökan. Allt känns så mycket verkligare nu när jag har fått ett ansökningsnummer och vet att de fått mina ansökan och ska gå igenom den (om de inte har gjort det vid det här laget). Nu är det bara att vänta några veckor på att få höra om jag kan komma på behörighetsprov måndagen 17 mars, oooh vad spännande det ska bli! 

Var på rätt så dåligt humör för en tid sedan när jag kom hem efter att ha sovit över hos Tavi, hade tänk läsa psykologi men det gick inte så bra, men för en gångs skull lyckades faktiskt datorn göra mig på bättre humör; DOCH, Lindsey Stirlings nya video, Sanna Nielsen, melodifestivalspepp, bloggar... Är på mycket bättre humör och ska nu smygtitta på alla kvällens bidrag, skriva ett blogginlägg om det, och sedan läsa lite. 

Tjenixen!

Jag nämnde för en tid sedan att jag skrev ett engelskt "tacktal" till dansen (lättast att använda det ordet). Idag har jag varit väldigt duktig med att läsa psykologi, och dessutom har jag otroligt ont i magen, så därför tänker jag nu ta en liten paus och dela med mig av mitt "vackra" tal, eftersom jag fått ett önskemål om det. Det passar dessutom ganska bra just nu, eftersom jag i tisdags fick otroligt fin feedback på min dans från min grupp, tack!

Vill bara säga att jag inte ägnat något energi åt grammatik eller liknande eftersom det bara är ett tal, så ni får stå ut med eventuella fel.

Dear dance teacher, friends and audience. Today is a very special day to me. I'm really sad to say that this is my last performance with [mitt dansinstitut], with the people that have become my family. I hope you all know how much you mean to me. 

Ten years ago, when I started dancing, I had no idea how much that choice would affect my life. I mean it. I don't know if I would be alive today, if it wasn't for the dancing. Through the dancing I've learnt how to deal with all kinds of problems that life can bring. I've learnt how to express my feelings, how to believe in dreams, and how to accept myself. In other words: I've learnt how to live.

Of course, I'm not only talking about the dancing itself. All the people I've met and befriended during my dance years have given me so much joy and helped me with finding myself. My first group was very special. We all knew each other and were friends from school. I remember how my best friends and I used to run around in the hall, all excited, before the class started. 

As I grew older and got to new groups, I also made many new friends. Some of them I now consider my best friends. It's always been very safe and comforting knowing, that whatever happens, my dance group will always be there for me when I need them. Thank you for that.

But we shall not forget the person who stand behind all of this; our wonderful and beloved teacher and choreographer. She has become like a mother to me. She has always encouraged me to believe in myself, stand up for what I think, take place and follow my dreams. Anytime I've felt lost, she has helped me to get back on the right track. I don't know where I'd be today if it wasn't for her.

Here in [orten jag bor på] we have a very unique dance school. Nobody tries to be better than anyone else, everyone is there for each other and help each other grow. I'm forever happy and grateful for having had the opportunity to be a part of this.

But now it's time for me to say goodbye and face the world on my own. I want you all to know, that I wouldn't be able to do that if it wasn't for you. Thank you so much, I love you.

Jag sitter och läser igenom texter från hela min gymnasietid för att kolla igenom fel jag har gjort, så jag vet vad jag ska vara på min vakt med i fredag då det är dags för textkompetens (första delen i moddaskrivningen). Så jag tänkte passa på att dela med mig av några kloka visdomsord om att vara ung, höhö. Kanske publicerar några fler texter här en tid framöver, för att jag inte vill att bloggen ska stå tom. Jag har dock märkt att det tar väldigt lång tid att läsa till skrivningarna, så för tillfället har jag inte så mycket tid för att blogga.

Rubriken är alltså "Ungdomen är den tid då du upptäcker vilken mask du ska bära", texten är skriven av mig i början av januari:

Den ena stunden älskar jag mitt liv, den andra hatar jag det och vill dö. För tio minuter sedan var jag världens lyckligaste människa, just nu ligger jag i min säng och gråter. Igår älskade jag mig själv, nu vill jag inget hellre än att vara någon annan. För en timme sedan var du den viktigaste i mitt liv, nu vill jag inte längre ha något med dig att göra. Ibland känner jag mig bra och tror att jag faktiskt duger som jag är, bara för att ett ögonblick senare inse hur dum och naiv jag var. Vad ska jag göra för att passa in och räcka till?

Att vara ung är som att vara på ett nöjesfält. Man åker en berg-och-dalbana som aldrig verkar ta slut. Ibland kämpar man sig upp för en lång och tung backe bara för att genast tappa kontrollen igen och falla snabbare och längre ner än någonsin. Ibland går det snabbt att ta sig upp igen, och ibland kanske man njuter av att släppa kontrollen och låta sig falla. Man kan inte veta något i förväg, man kan inte lita på sina egna känslor eller veta vad som kommer att hända. Som min lärare en gång sade: "Det är bara hormonerna som spökar."

På grund av alla svallande känslor och extrema toppar och dalar kan det vara väldigt svårt att veta vem man är och var i världen man egentligen står. Och om man inte själv vet vem man är, hur skall då någon annan kunna veta? Man försöker sitt bästa för att samtidigt passa in, hitta sig själv och hitta sin plats och uppgift i världen. Lätt är det inte, och ofta händer det att man trampar fel, men på något vis blir det vanligtvis människor av oss ändå.

Det hör ju ungdomen till att man ska göra fel och göra om. Man ska falla och resa sig igen. Hur skulle man annars lära sig någonting? Genom att hamna fel lär man så småningom känna sig själv och till slut kommer man rätt. Vägen kan trots allt vara lång, och man kan vara tvungen att pröva många olika masker innan man hittar den som passar en själv. 

Resan från barndomen till vuxenlivet är lång. Längs vägen träffar man människor av många slag, och en del gör allt de kan för att förstöra för en. En del tvingar en att vara något man inte är, en del lämnar en liten och förkrossad. Fastän det kan vara svårt att tro på medan man är mitt inne i det, hjälper även dessa människor en att hitta sin plats. Man lär sig kanske att stå upp för sig själv, att våga ta plats eller helt enkelt hur man ska klara av svårigheter.

Naturligtvis är det inte bara de "onda" människorna som lär en något. Genom hela livet är goda människorelationer viktiga, och inte minst i ungdomen. Ens nära och kära vandrar den långa vägen med en, och tillsammans tar man sig igenom svårigheter och lyckostunder. De hjälper en att hitta sig själv, de stöttar en och försöker uppmana en att gå sin egen väg. Om man har tur.

Detta kan förvirra många ungdomar; viljan att passa in samtidigt som man inte vill vara som alla andra. Man vill följa sina drömmar och hitta sin egen väg samtidigt som man är rädd för att vara annorlunda, rädd för att andra ska titta konstigt på en. Man vet inte vilken mask man ska välja, vet inte om man ska gå emot sina principer för att med säkerhet bli accepterad eller om man ska våga stå på sina egna ben och riskera att bli lämnad ensam eller till och med bli mobbad. Ungdomen kan vara en ytterst brutal tid med rovdjur som tar livet av alla som är svagare, men det gäller att komma ihåg att möss ibland är modigare än lejon.

Det är fakta att det oftast är unga människor som lider av psykiska sjukdomar. Detta är kanske inte så konstigt. Innan man är "jag" med sig själv kan det vara svårt att veta hur man ska bära sig åt för att hoppa över hinder. Innan man är "jag" med sig själv vill man desperat att andra ska acceptera en, för man tror att det är det som är viktigast, och att man själv ska kunna tycka om sig själv bara andra gör det. Innan man är "jag" med sig själv kan man göra vad som helst för att passa in, för att få vara med. Och medan man söker sig själv, och masken som passar ens ansikte bäst, ska man dessutom klara av att göra en hel del viktiga beslut. Innan grundskolan tar slut ska man redan veta om man vill gå i gymnasiet eller i en yrkesskola, och senast efter gymnasiet "måste" man veta vad det är man vill syssla med hela sitt liv. Mycket press läggs på de ungas axlar, så det är väl ganska förståeligt att det rätt ofta blir för mycket.

Ungdomen är den tid då man ska göra fel och göra om. Den tid då det är tillåtet att åka en extremt lång berg-och-dalbana. Den tid då man får bli rasande arg och oerhört ledsen utan någon egentlig orsak, man kan alltid skylla på hormonerna. Den tid då rovdjuren gör allt de kan för att komma åt de svagare. Den tid då mössen ska bli modigare än lejonen. Ungdomen är den tid då det är meningen att man ska byta masker tills man hittar den som är rätt för en.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ugh, jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här texten. När jag skrev den avskydde jag den. Det löpte inte alls, blev hackigt och konstigt och jag visste inte hur jag skulle få fram det jag ville säga. När jag nästa dag läser igenom den tyckte jag dock att den trots allt var riktigt bra, och det tycker tydligen min lärare också. Men nu när jag läste den igen känns den så där hackig och onaturlig igen. Nåja, kanske det bara är för att jag ännu är ung.

Melodifestivalen har börjat! Eftersom jag är en riktig "mellonörd" (jag avskyr ordet 'mello', men "melodifestivalsnörd" låter för klumpigt) tänker jag i år göra ett litet större stohej om det här på bloggen.

Igår tävlade:

YOHIO

Mahan Moin

Linus Svenning

Elisa Lindström

Alvaro Estrella

Ellen Benediktson

Sylvester Schlegel

Helena Paparizou

Jag kände till från tidigare:

YOHIO

Helena Paparizou

Elisa Lindström (så mycket att jag visste vem hon är)

Dessa gissade/visste jag att skulle gå vidare:

YOHIO

Helena Paparizou

Linus Svenning

Så här ville jag att det skulle gå:

Till final:

Ellen Benediktson

Linus Svenning

Till Andra chansen:

YOHIO

Helena Paparizou

Så här gick det:

Till final:

YOHIO
Ellen Benediktson

Till Andra chansen:

Linus Svenning

Helena Paparizou

Mina kommentarer om artisterna och deras låtar och framförande:

YOHIO - To the end

- Bra lyrics, snygg show, bra låt, talangfull människa i min egen ålder. Jag tycker dock mest om "mäktiga" röster, trots att YOHIO sjunger väldigt bra saknar jag lite djup i hans röst.

Mahan Moin - Aleo

- Dans! Fin show, jag kunde inte koncentrera mig på låten eftersom jag koncentrerade mig så mycket på koreografin. Positiv "feel good"-låt, jag tyckte om den orangea färgen.

Linus Svenning- Bröder

- Wow, föll pladask. Otroligt stark låt av en lika stark röst, som dessutom är på svenska. Fint framförande också.

Elisa Lindström - Casanova

- Jag tänker Krista Siegrfrids, Charlotte Perelli, Carola och Pernilla Wahlgren. En svängig och glad typisk schlagerlåt. Skickliga dansare.

Alvaro Estrella - Bedroom

- Anton Ewald med mindre dans. Jag hade faktiskt förväntat mig mer dans efter att fått höra att han dansat bakom Danny. Jag tyckte om Boom-boom-bo-bo-boom-boom-delen, hehe. En helt okej, glad låt. (Som ni kanske märker säger jag lite liknande saker om honom, Casanova och Aleo, och det känns lite så också. Ingen av dem gjorde något större intryck på mig, alla tre är helt okej, sådant som är helt kul att lyssna på.)

Ellen Benediktson - Songbird

- Älskar! Vacker låt och vacker röst och vackert framträdande. Lyrics som jag kan relatera till. Otroligt glad över att hon gick till final, jag hade inte alls väntat mig att svenska folket skulle rösta så, oftast åker de bästa låtarna ut redan i deltävlingen. Tack!

Sylvester Schlegel - Bygdens son

- Ärligt talat är det här den enda låten jag kan säga att jag inte tycker om. Rösten och låtstilen är helt enkelt inte riktigt min smak.

Helena Paparizou - Survivor

- Ungefär som jag hade föreställt mig, men hade väntat mig lite mera dans från henne också. Bakgrundsdansare kunde hon väl åtminstone haft? Haha, melodifestivalen har nästan blivit mer än danstävling för mig. Jag minns inte så mycket av låten, måste jag säga.

Kul att vara igång! Ser fram emot nästa vecka, då är ju underbara Sanna Nielsen med!