På förmiddagen bestämde jag mig för att inte låta detta bli en deppdag, inte låta ensamheten grabba tag i mig. Och det har faktiskt gått ganska bra. I och för sig har jag inte heller varit såå mycket ensam. Det finns så härliga människor här!

Och när deppet visade sitt fula tryne bestämde jag mig för att gå ut och gå, runt en vik här i närheten. Jag gick dock lite fel haha, men det var bara trevligt med en lite längre promenad. Och jag upptäckte otroligt vackra platser här i närheten.

Jag saknar er så otroligt mycket.

Ensamheten är farlig. Genast känner jag mig som ensammast i världen. Det är när jag är ensam som jag gråter för att jag saknar dessa människor så mycket. Som jag gråter för att jag har en vän som vill dö. En vän som inte förstår att jag försöker hjälpa, en vän som säger "Fan ta dig.", "Dra åt helvete.", "Du lyssnar inte. Du tar mig inte på allvar. Du bryr dig inte. Mitt liv betyder ingenting för dig. Du försöker inte ens. Du bara väntar på att jag ska dö så att du slipper mig. Du vet inte hur det känns. Hur kan du ens säga så? Du har inte rätt att kalla dig min vän. Fan ta dig.". Det är när jag är ensam som jag skakar av gråt och skriker av smärta för att det inte finns något som jag kan göra. Det är när jag är ensam som jag gråter för att mamma vill att Molle ska få gå ut igen. Jag klarar inte av tanken på att förlora henne. Jo, det är fortfarande så här starkt, jag skrev om Trolle i min modersmålsskrivning i våras och började storgråta. Så fort mamma uttalade sin önskan kunde jag inte svara för jag fick kämpa för att hålla gråten borta. Det kom som en överraskning för mig också. Jag är självisk, för visst skulle Molle ha ett roligare liv om hon fick gå ut också (hon bor hos mamma nu), men vågar man riskera? För jag vill ju verkligen ha henne kvar. Jag vill ha henne här hos mig, känna hennes omåttliga kärlek som aldrig försvinner, hur dåligt jag än behandlar henne välkomnar hon alltid mig, kryper tätt intill och visar mig sin kärlek. Det är när jag är ensam som dessa känslor får plats.

Hej på er!

Jag lever och mår bra, har tagit ett stort steg på resan till mina drömmar, så inte kan jag ju klaga. Vi dansar nutidsdans, jazz, balett och flamenco (fr.o.m. i fredag också akrobatik) och jag lär mig mycket nytt. Det är så roligt här! Vi är 19 flickor på danslinjen, alla är otroligt trevliga och vi har redan en väldigt bra stämning i gruppen tycker jag. Jag har inte riktigt någon inspiration för tillfället, jag vet inte vad jag ska skriva, men jag ska försöka få mina kvällar organiserade på något sätt, så att de räcker till dagboken, bloggen, böcker, vänner och egen träning. Inte alltid så lätt, men jag ska försöka komma på något bra haha. Borde nog gå när jag har kommit in i schemat och kanske när jag inte längre känner ett behov av att skriva dagbok precis varje dag. Nu när flytten är gjord kommer jag antagligen också att ha lite tid på veckosluten, åtminstone de veckoslut då en viss person inte har permission hehe. 

Egentligen skulle jag nog ha hur mycket som helst att berätta, men texten kommer tyvärr inte nu. Until next time!

Jag vet att ni verkligen har hört det förut, men jag älskar att dansa, jag älskar min danslärare och jag älskar min dansgrupp. (Strunta i "gamla")

Jag våldsgästade deras danslektion idag! Och det tänker jag göra imorgon och på torsdag också. Glömma bort att jag inte alls ska vara med längre, låtsas att allting är som vanligt. Ni vet inte hur härligt det var! Min kropp njöt av att få röra på sig riktigt ordentligt igen, och det gjorde minsann mitt huvud också. Jag märkte när vi improviserade med ögonen stängda att jag inte kunde få bort leendet från mina läppar. Åh, så skönt! Tänk vilken gåva att få dansa här. Att få vara med fastän man slutat. Att få höra (och läsa) så vackra ord. Jag älskar er, TACK! <3

Jag ska flytta och ha huset tomt om mindre än en vecka, och jag har knappt börjat packa och städa än, så bäst att sätta fart nu. Lyckligtvis jobbar jag inte längre åtminstone, hade sista dagen igår. 

På väg hem från jobbet och har glömt mina hörlurar hemma -> bussresa utan musik = hemskt. Därför tänkte jag passa på att skriva en to do-list (varför ger jag alltid listor engelska namn?), eftersom jag planerat att göra det en tid nu. Och eftersom jag inte har tillgång till papper och penna som jag alltid föredrar kan jag ju lika gärna dela min lista med er. Så får jag dessutom ihop ett blogginlägg som det varit lite fattigt av under en allt för lång tid nu...

- Packa upp allt från Tjeckien (hehe, jooo...)
- Storstäda huset + packa inför flytt
- Födelsedagspresenter till Pervobro och Romeo
- Skriva brev
- Läsa
- Pussla klart mitt 1000-bitars pussel
- Gå igenom, redigera, publicera och framkalla bilder
- Skriva dagbok
- Dansa
- Vara ute och njuta av sommaren (Men vet ni vad? Precis som förr i tiden när det blev augusti har jag börjar längta efter hästen haha. Betyder dock inte att jag inte skulle tycka om detta härliga väder också.)
- Gå till skogen
- Pyssla
- Träffa människor
- Spela the Sims (Ni vet inte hur mycket lust jag har med det nu!!!)
- Skaka liv i bloggen igen
- Sticka klart min tröja (haha)
- Skriva något (när tiden räcker till, jag har iinspiration!)

- Titta på film

Som ni kanske märker har jag lust med en massa saker just nu, och orsakerna till att det vanligtvis inte blir att göra något av det är värme (ni skulle komma hem till mig...) och tidsbrist. Och ibland saknad av energi... Ska jobba två veckor ännu. :| Men jag ska se till att komma igång nu! Och vet ni vad, nu är jag snart hemma och resan blev inte så hemsk haha. Tack för ert sällskap! :)

Ha det bra!
Bamsekramar // Unia <3

Hallo alla människor ute i världen. Jag vill bara meddela att jag lever och mår bra. Jag är varken glad eller ledsen över att resan är över nu. Den sista veckan befann sig mina känslor på ett nöjesfält, och de bestämde sig för att avsluta med en lugn och vacker karusell. Jag ser tillbaka på resan med glädje, samtidigt som jag tycker att det är skönt att vara hemma. Mest för att jag fått träffa människor som känner och tycker om mig (och jag gör det tillbaka), för att jag nu är med Molle och för att ingen av mina vänner röker eller dricker sig fulla varje kväll. Det största problemet med lägret var nämligen att jag fick uppleva det som min lärare lärde oss för några år sedan; dricker man inte alkohol blir man utanför i samhället och med olika grupper... Men men, ingen större skada skedd.
Nu de sista mobilbilderna:

Min värdfamiljs söta söta chihuahua som blev galen i mig. <3

29¤C när jag landade i Finland, klockan elva på kvällen!

Och några bilder som andra skickade till mig:

Jag dansade för dem. ;) (Annars hade de antagligen dödat mig.)

Jag berättar mera om allt och alla tillsammans med mina kamerabilder. :) Nu ska jag sova för stackars mig började jobba så fort jag kom hem...

Kram på er, ha det bra!

För min skull skulle det få vara lördagkväll nu. Jag har fått nog. Jag är trött och har tråkigt och saknar mina vänner och är ledsen. Fr.o.m sonmarlovets början var jag med människor jag älskar så gott som varje dag. Två veckor utan dem är svårt. Sedan måndagen har här bara varit tråkigt. Jag behöver någon som tycker om mig nu.

Förlåt.
Bamsekram // Unia <3

Vet ni vad? Det här är det bästa stipendiet jag någonsin fått. Så mycket bättre än pengar. Jag älskar det. Här är människor från Italien, Kroatien, Danmark, Turkiet, Frankrike, Spanien, Belgien, Bulgarien, Kalifornien, Taiwan, Indien, Rumänien, Australien, Österrike, Slovenien, Israel, Tjeckien och Finland. Härligt! Dessutom är det ljuvligt väder, trevligt program och man får riktigt fira sommarlov.

Vacker natur, eller hur? Från en dag då vi var och vandra.

De kallar mig Tinker Bell. :)

I förra inlägget fick ni en bild på mitt solbrända ansikte, men det är INGENTING mot hur jag ser ut nu.

... Lite sjukt. Och förlåt för den ofräscha bilden, jag hade nyss lagt kräm på. Jag behöver inte något Thailand, Grekland eller Egypten för att bränna mig jag inte, Tjeckien räcker bra.

Hoppas att ni har det bra, jag saknar er!
Bamsekramar // Unia <3