Lyckligtvis var vi tillräckligt smarta för att ta med lite mellanmål, och vi hittade världens bästa plats för att äta det. Förlåt för enformiga bilder.

Och man ser hur min hud blir rödare och rödare...

Ännu var inte äventyret över! Titta in imorgon igen för att ta del av vår hemväg.

Väl framme vid Cathedral Cove var det dags för foton. Vilken vacker plats!

Jo, jag föll nästan.

Flera bilder i nästa inlägg! 

Som sagt bestämde vi oss för att ta problemet med att inte ha någon skjuts hem senare, och traskade iväg mot Cathedral Cove.

Först var det en lång uppförsbacke. Varmt, men fin utsikt. Och väldigt fina hus!

Hehe, här nedan ser ni mitt framtida hus.

När vi kom upp till toppen började den egentliga promenadstigen fram till destinationen. 45 minuter stod det att det skulle ta! Och då hade vi redan gått hela dagen, haha.

Det var en helt magisk natur!

Jag njöt för fullt av promenaden fastän både fötterna och huvudet började bli en aning trötta. Inte hade vi ätit så mycket, men vi överlevde. I nästa inlägg kom vi fram! (Och det tog nog inte 45 minuter.)

Vår promenad till Cathedral Cove var underbar men lite längre än vi hade trott. Som det oftast blir för oss, haha. Det var otroligt trevligt att få gå i "typiskt Nya Zeeländskt" landskap. Och alltså, vädret! <3

Korna var helt härliga haha. Varenda en stannade och stirrade på oss när vi gick förbi.

https://youtu.be/FQpu9RcCm5k?t=30s

När vi redan hade gått ganska långt försökte vi med hjälp av kartan räkna ut hur långt det var kvar, och när vi kollade klockan blev åtminstone jag väldigt chockad. Om jag minns rätt var klockan 16:40 och den sista bussen från Cathedral Cove skulle gå 17:30. Så... Haha. Bravo! Så vi bestämde oss för att lifta, trots att jag hade lovat Romeo att inte göra det... En del tillfällen behöver akuta beslut! Det gick inte så bra, de flesta hade bilarna fulla så ingen stannade på väldigt länge, men när slutligen en bil stannade hade vi väldigt tur. Det var två unga trevliga flickor så vi fick skjuts till stället där också bussen stannar, stället där promenaden till Cathedral Cove börjar. Så vi hade ännu en promenad framför oss, haha. Vi visste ju att vi inte skulle hinna till Cathedral Cove och tillbaka innan bussen skulle fara, men vi ville verkligen se Cathedral Cove, så vi bestämde oss för att strunta i det. "Det problemet tar vi sen!" sa jag haha.

Vår sista dag tillsammans i Nya Zeeland blev ett väldigt stort äventyr, minst sagt. Vi visste i förväg att vi ville besöka Hot water beach och Cathedral Cove, och skämtade om att gå eller cykla dit eftersom vi inte riktigt visste hur vi skulle få det fixat för alla båtturer var så otroligt dyra, och det var lite för långt att gå, även för oss. Till vår stora lycka upptäckte vi dock att det gick en billig ferry över vattnet och därifrån en billig buss till destinationerna. Perfekt! Vi bestämde oss för att först besöka Hot water beach på grund av tidvattnet.

Först åt vi dock "second breakfast" eftersom vi inte kunde motstå dessa godingar. Och åh så gott det var!

Hot water beach alltså. En strand där man kan gräva gropar och upp ur sanden kommer varmt/hett vatten. På ett ställe brände jag mina fötter, jag visste inte att vattnet var så varmt och alltså det var helt hemskt, så otroligt obehagligt, föreställ er att trampa i en kastrull med kokande vatten. Jo, vattnet kokade på vissa ställen. Visst är naturen en otrolig plats?!

Efter stranden laddade vi inför promenaden till Cathedral Cove och åt Fish and chips om jag minns rätt.

Så ja, sedan bestämde vi oss alltså för att gå till Cathedral Cove, hur det gick får ni veta i nästa inlägg haha.

När vi kom fram till vattenfallet tillbringade vi lite tid där och satte oss sedan i en liten "park" vid parkeringen och åt mellanmål. Där träffade vi en massa hönor (och tuppar och kycklingar)!

Sedan började vi den långa vägen hem tillbaka. I hopp om att hitta en toalett bestämde vi oss för att gå på landsvägen istället för att ta naturstigen tillbaka också, men tyvärr hade vi ingen vidare tur. Vi hittade ställen som hade toaletter men som vi inte fick gå på, vi fick tips om var det fanns allmänna toaletter men där fanns det ändå inga. Det var stekhett och vi var både hungriga och kissnödiga, haha, och ni skulle veta hurdana backar där fanns! Dessutom gick jag igen i bara flip-flops (tror att jag gjorde det på alla våra promenader och äventyr förutom upp till Paritutu), och fick väldigt sjuka fötter innan vi var framme. Toaletter hittade vi först tillbaka inne i centrum av Paihia.

När vi ätit och samlat krafter gick vi ut och gå igen, för att utforska "stan".

Det märktes bra att vi var på en semesterort och att det var juletider, ÖVERALLT fanns det lyckliga turturduvor som gick hand i hand eller satt och höll om varandra. Det gjorde ont i våra hjärtan.

Följande morgon åkte vi till Whitianga. Ett annat semesterparadis, men inte lika tydligt som Paihia, tycker jag. Om man bara tänker på själva "stan" alltså. Också otroligt vackert, åh det är nog synd att vi hade så kort tid på båda de ställena. Men vi ska återvända! I Paihia hittade vi ett beach house som vi ska hyra sedan när vi är rika, och i Whitianga/Coromandel/Hahei/Jagblirinteklokpådetdärområdet hittade vi ett hus som vi ska köpa när vi är ännu rikare, haha.

Vi kom till Whitianga på eftermiddagen och tillbringade den med att planera morgondagen och gå omkring i underbara Whitianga.

Det var SÅ fint!

Framför oss hade vi nog vårt största äventyr hittills. Vad det innebar får ni se i de kommande inläggen!

Vi naturstigens slut fanns detta vackra vattenfall. Jag trodde att jag skulle bli tokig, haha, det var så fint där!

Detta var inte en lika trevlig plats att göra spagat på som stranden var...

Bakom mig har jag en av de bästa veckorna i mitt liv. Jag har varit i Belgien på Dance Dance Dance Summerschool. Vet inte var jag ska börja.

Veckan var så otroligt härlig! Helt ljuvliga människor och extremt roligt program. Jag undrar om jag någonsin har skrattat så här mycket under en vecka. Vi har dansat och pratat och svettats och kramats och skrattat. Och inte sovit, haha. Jag har njutit för fulla muggar och upplevt så otroligt mycket kärlek. Både från mig själv och från alla andra. En gång när vi hade fri improvisation hände det sig att jag plötsligt var helt ensam på dansgolvet, men låten var Turning tables av Adele så jag bara måste få dansa, någon ropade "Solo!" och så blev det haha. Hela låten dansade jag helt ensam, med en enorm publik som innehöll så snälla ögon och så mycket kärlek att jag kunde känna det medan jag dansade. En otroligt mäktig känsla. Jag var så inne i dansen, det var underbart att dansa, kärleken kom både inifrån och utifrån. Åh. 

Nu är jag helt slut, ska gå i duschen och sedan kommer jag nog att lägga mig så småningom. Jag förstår inte att jag har fått vara med om något så här ljuvligt. Jag kommer definitivt att åka tillbaka till Belgien någon gång, för jag måste få träffa dessa människor igen och vill dessutom se mera av landet. TACK!

  I love you!

We're born with millions of little lights shining in the dark
And they show us the way
One lights up
Every time you feel love in your heart
One dies when it moves away

Efter den här veckan lyser mitt hjärta starkare än aldrig förr.