Jag har suttit och gjort bilder av citat av Nick Vujicic. Det var så roligt, haha, så jag kommer nog göra flera någon gång. Tänkte att jag kunde ladda upp dem hit lite nu som då, när jag inte har annat att blogga om. Jag vill sträva till minst ett inlägg så gott som varje dag. Jag hoppas verkligen att ni läser dessa kloka citat och tänker efter lite, begrundar dem och tar dem till en. Jag vill dela med mig av Nick Vujicics underbara livssyn.

Idag får ni i alla fall det första, börjar med ett som ni nog redan sett här på min blogg ett antal gånger.

Jag kände att det var dags att få detta sagt nu, för det är så mycket jag vill.

Om du känner att du behöver någon att prata med får du prata med mig. Oberoende om vi känner varandra mycket väl, bara lite eller inte alls. Jag vill hjälpa andra, och att bara ha någon som lyssnar kan vara till stor hjälp ibland. Jag är inte alltid speciellt bra på att säga smarta saker tillbaka, men jag lyssnar och allting stannar hos mig. Det är ingen skillnad för mig på vilket sätt du talar med mig; skriver brev, e-post (ddancinginthedark@hotmail.com), facebook, här på bloggen (så att jag inte publicerar det, kom bara ihåg då att lämna något vart jag skall svara om ni vill ha svar, ni kan ju skriva helt anonymt också förstås), via mobilen, eller pratar med mig face-to-face. 

Ja, nu var det sagt. Detta blev lite underligt, och lite awkward, men jag vill verkligen att ni skall veta det. Var inte rädda. Det finns allt för många i denna värld som mår dåligt. Och kom ihåg att aldrig tänka "Jag mår inte tillräckligt dåligt för att någon skall bry sig/för att söka hjälp/för att säga att jag mår dåligt etc." för alla ränkas och om man själv tycker att man mår dåligt så gör man det, och alla förtjänar att må bra. 

Jag vet att jag inte är världens bästa på att prata om känsliga saker, men det betyder inte att jag inte vill prata om dem. Jag vet oftast bara inte hur jag skall börja och vad den jag pratar med tycker om det, om den vill prata om det eller inte. Men det är viktigt att kunna prata om också känsligare ämnen.

Ta hand om er! <3 Och jag menar det - jag finns här.

Stora kramar // Unia <3

Tårarna rinner, jag vet egentligen inte vad detta är att gråta för, men ja... Kolla själva.

Kramar // Unia <3

När jag har tillgång till youtube alltså.

Kramar // Unia <3

Blickar kan vara farliga

Blickar kan döda

Eller nej vänta, det kan de ju inte

Varför är människan så rädd för blickar?

Människan är det feagste djuret av alla

Varför?

Något strunt jag skrev för ca ett år sedan. Tyckte bara att det kan vara värt att tänka på... 

Kramar // Unia <3

P.s Majoriteten har röstat på fler bilder i min blogg, förslag på hurdana bilder? :)

Jag kan inte sluta förundras över hur bra den här personen är! Hon har varit med om mycket, och som läsare har man fått följa med henne genom alla hennes ups and downs. Jag har gråtit både glädjetårar och tårar av sorg hur många gånger som helst under tiden som jag läst hennes blogg. Men nuförtiden blir tårarna av sorg bara färre och färre. För det går bra för henne nu! Jag gläds av hela mitt hjärta åt hur stark honhar varit, hur mycket hon har klarat av, hur ljust det ser ut nu, och framför allt åt hur mycket viktigt hon har att säga och hur många personer hon hjälper. Jag tycker absolut att ni skall kolla in hennes blogg, jag vill bara att hela världen skall känna till henne! Jessica - En flicka som är stark.

Kramar // Unia <3

Jag nämnde i ett inlägg för ett tag sedan att det angående min framtid nu finns andra alternativ än VNF och sedan Sverige. Det är nämligen så att en finsk yrkesdansskola hade uppvisning för oss för några veckor sedan. Det är en treårig utbildning och därifrån blir man yrkesdansare. De tar endast in nya studerande vartannat år, och de kommer göra det just då när jag går ut gymnasiet och skall söka. 

Så jag hade värsta beslutsångesten där ett tag. Visst skulle det ju vara roligt att börja i en "riktig" dansskola genast efter gymnasiet, men jag har varit så inställd på VNF nu så länge. Dessutom skulle jag bli kvar i Finland ännu tre år efter gymnasiet om jag började i yrkesskolan. Och egentligen vill jag nog till VNF, hehe. Jag har ändå bestämt mig för att söka till båda. Jag tror att det är mycket lättare att komma in i VNF, och om jag kommer in i båda (haha) får jag ta det problemet sedan, just nu skulle jag välja VNF. Och om något väldigt underligt skulle hända, att jag kommer in i yrkesskolan men inte VNF är det ju bättre att fara dit då än att inte fara någonstans, haha. Dessutom är inträdesprov alltid nyttigt inför framtiden! :D

Men det var inte detta jag funderade på under min promenad idag. Då funderade jag nämligen ännu lite längre: Vad jag vill arbeta med. För jag har igen en gång kommit fram till att jag älskar att hjälpa andra. Men psykolog har jag uteslutit för länge sedan när jag insåg att jag nog antagligen inte skulle klara av det eftersom man då inte kan ha några obehandlade egna problem. Dessutom vill jag ju dansa! 

Som danslärare kan man på ett sätt hjälpa många. Tänk nu, utan min danslärare hade jag ju knappast börjat dansa, om det inte funnits någon annan danslärare här förstås. Genom att vara danslärare kan man ge andra möjligheten att finna glädjen med att dansa och hur bra dansen är för att t.ex uttrycka sig. 

En annan sak jag tänkte på var att starta någon sorts dansterapi. Hur det skulle gå till vet jag inte ännu, skulle jag dansa för andra, eller skulle jag låta andra dansa, eller både och? Haha jag vet inte, men dansterapi låter ju nästan som ett drömyrke. Men att dansa i melodifestivalen är nog fortfarande min högsta dröm. :)

Fotograf

Kramar // Unia <3