Något jag insett på den senaste tiden är att jag välidgt ofta önskar någonting. Ni vet, det finns ju såna där "regler" när man får önska sig något, det mest klassiska är ju när man ser en fallande stjärna. Men det finns andra som kanske händer oftare, t.ex när klockan är, ni vet, 01:01, 02:02, 03:03 osv..., eller när man blåser bort en ögonfrans som man haft i ansiktet... Och varje gång något sådant händer mig så önskar jag någonting. Jag tänker till och med efter varje gång "Vad skall jag önska mig den här gången?", "Skall jag önska det här eller det där?"... Haha, alltså egentligen är det ju inte någon stor sak, och för det mesta tror jag inte ens på sånt där. Men det har blivit en vana för mig att alltid när jag ser att klockan är "symmetrisk" önskar jag något. Och jag har kommit fram till att jag tycker om det. Det är roligt, och ganska nyttigt också tror jag. Man inser vad som är viktigt för en i livet, man blir medveten om vad man prioriterar. Ibland märker jag att allting är så bra att jag inte ens kommer på något som jag behöver önska, då har jag ofta en och samma önskning som föralltid kommer vara viktig för mig. Dessutom tycker jag att önskningar medför ett slags lugn ibland, jag vet inte riktigt hur jag skall förklara det, för jag vet inte ens riktigt vad jag själv menar, men det är som att man inser att man själv inte kan påverka det man önskar, men genom att önska så inser man att det ändå betyder mycket för en och har låtit "någon annan" veta att man verkligen bryr sig om det man önskat, eller kanske erkänt det för sig själv. Hm, ja jag vet inte haha. 

Vad jag ville komma fram till i alla fall var att du kan göra din vardag lite bättre genom att ta sådana tillfällen i akt och önska dig någonting. Du kanske lär dig något nytt om dig själv, eller kanske finner tröst, eller kanske bara hittar ett nytt intresse, haha nej vad vet jag! Jag tycker i alla fall om att önska mig saker, och gör det hur ofta som helst eftersom jag ofta råkar titta på klockan när den är "symmetrisk". Det skadar ju ingen att önska sig något! :)

Take care mina vänner <3

Hade det superroligt på vår kick-off igår! Fick riktigt kulturkarnevals-feeling och blev riktigt taggad för att sprida ordet om kulturkarnevalen. :D När jag efteråt gick tillbaka till tågstationen insåg jag att storstäder kanske inte är så hemska ändå. Härlig atmosfär på gatan, fullt av musiker och andra gatukonstnärer. :) 

Blev en snabb uppdatering, vet inte riktigt vad jag skall skriva just nu...

Kramar // Unia <3

Skulle inte vara fel med fler sådana människor i världen. Förebild! :) Tack till min vän som lade upp den på facebook. ;) <3

Idag hade vi vernissage i skolan - öppnade utställningen för våra intensivstudiearbeten. Jag hade tänkt att vi skulle ha min dator där på ett bord och sedan skulle folk gå och kolla på min dans därifrån om de hade varit intresserade. Men så hade inte min handledare tänkt - hon tyckte att vi skulle visa den på stor skärm för alla på en gång efter att rektorn hållt sitt tal. Heh... Det var ju nog en praktiskt sett bättre idé, och jag måste ju kunna stå för vad jag gjort så jag gick med på det, inte för att hon frågade mig men jag hade ju i alla fall kunnat försöka vägra. Men nepp, så fick det bli!

Vi alla var tvungna att flytta oss lite för att alla skulle se filmen, och jag råkade såklart bli i mitten, längst fram (var lite gömd bakom "datorvagnen" i alla fall). Jag kände mig så otroligt utpekad, så naken på något sätt. Men vad jag märkte så såg alla (PANG!) på filmen/dansen, och inte på mig, tack! :) Men jag kände ändå att jag helst skulle ha sjunkit genom jorden eller nåt haha, i alla fall hade jag väldigt mycket lust att sätta mig ner där jag stod och göra mig så liten som möjligt. Jag kom fram till att det faktiskt, konstigt nog, är mindre nervöst att uppträda än att stå där och göra ingenting medan alla tittar på min dans. Usch! xD

Något annat jag konstaterade idag var att det är mycket mindre nervöst att intervjuas till tidningen än till radion. ;) Även om det är bättre till radion för då kan de inte ändra på det du sagt... Och radion frågar om lov. xD

Well, riktigt roligt var det nog ändå att få visa min dans, och höra lite vad andra tyckte. :) (Fastän jag nog redan hört från flera.) Det verkade dock som om väldigt många mest blev och fundera på vem som hade filmat, jag vet inte hur många gånger jag fick svara på den frågan idag! För er som vill veta, om jag inte sagt det, så hade jag ett kamerastativ, så jag gjorde det helt själv, wow vad jag är duktig. ^^

Helt otroligt hur mycket gladare jag är idag än igår kväll, kommer skriva om en sak som tynger mina tankar någon gång, men vill inte tänka på det nu. Danstimmen var super idag! :D

I söndags var den sista audition för musikalen som jag sökt till. Fastän jag visste att det var omöjligt väntade jag i princip på svar redan på måndagen. Jag vet inte ens om svaret kommer på posten eller som mejl. Antagligen på posten eftersom de sa att det skulle komma hem... Vilket gör att det räcker ännu längre, suck. Haha, jag låter helt otroligt negativ och sur nu, men så är det nog inte riktigt. Det är bara det att för varje sekund som går blir jag mer och mer förväntansfull. Fastän det tar emot att erkänna det, ens för mig själv, så är det nog innerst inne så att jag så oerhört gärna vill se ett "Vi har valt att du skall få vara en dansare i musikalen!" (precis så jo xD)... Först hade jag faktiskt inte så stor skillnad, jag försökte helt på allvar föreställa mig ett "nej", och jag kände mig inte det minsta besviken. När jag nu föreställer mig hur det skulle vara att få veta att jag inte kommit med, så måste jag erkänna att humöret sjunker lite. Och på allvar tror jag att det är ett nej jag får, men skyller då inte på att jag dansade dåligt eller så, utan på att de inte söker efter dansare i min stil (för jag är ju så perfekt, felet skulle inte kunna ligga hos mig, usch vad jag låter snobbig, ursäkta för det). Och jag TROR inte att jag tar ett nej alldeles för hårt, måste bara sluta tänka på hur det skulle vara att verkligen komma med. Hoppas bara att vi får svar i alla fall inom den här veckan, annars blir jag ju galen! Men åh, det skulle verkligen vara så himla roligt att komma med, precis vad jag skulle behöva just nu...