Vet ni hur många gånger jag har fått höra det eller något annat med samma innebörd? Och vet ni hur onödigt det är att säga det?

Först och främst vill jag säga att jag förstår varför människor säger så, jag förstår att de bara menar gott, men egentligen är det en ganska hemsk sak att säga.

Har ni någon gång haft vänner som mått dåligt? Har ni velat hjälpa dem? Det är klart att man själv lider när någon man bryr sig om mår dåligt. Och åtminstone för mig är det klart att man vill hjälpa dem. Ens eget lidande skulle ju inte försvinna om man bara slutade försöka hjälpa. Man skulle fortfarande bry sig, och så skulle man bara få dåligt samvete för att man inte finns där för personen. Så jag förstår inte riktigt hur människor menar att man ska göra när de säger att man inte ska ta åt sig av andras problem, att ingen klarar av att hjälpa alla.

Och hur tänker de att de känns för personen som mår dåligt? Att den som vill hjälpa ständigt får höra att det vore bäst att bara överge en. Det hjälper ju mycket på vägen till tillfrisknande.

Jag har också fått höra att jag frivilligt befinner mig i situationen att min vän mår dåligt. Ursäkta mig? Missförstå mig inte, det är absolut inte så att jag är arg på vänner för att de mår dåligt, då skulle man ju vara en idiot. Men ingen mår dåligt frivilligt, och ingen vill att ens vän ska må dåligt. Så på vilket mystiskt sätt skulle jag frivilligt befinna mig i den situationen?

Visst, jag önskar precis som alla som säger åt mig att inte må illa för andras del att det fanns en väg ut. Men så länge det inte finns en väg ut från lidandet för dem jag bryr mig om, finns det inte heller någon för mig. "Kör inte slut dig själv" gör inte så mycket annat än att få mina tårar att rinna. Men visst, jag försöker. Och oftast klarar jag av det.