Idag har jag varit på det ljuvligaste evenemanget någonsin; Puppy Parade! En park, nya bekantskaper, och framför allt; massor av hundar! Valpar, dessutom. Så otroligt mysigt! Så mycket lycka och kärlek och söthet. Jag vill ha ett husdjur!!! Såklart hade jag kameran med mig, här får ni de första bilderna. (Varning: Otroligt söta bilder på kommande!)

Jag tycker om den här bilden för den visar hur mycket glädje hundarna gav oss.

Den här lilla sötnosen hoppade rakt in i min famn när hon gick förbi. Jag trodde att jag skulle dö, alltså åååh! <3

Ännu några bilder på kommande.

Du är inte hos mig idag, men du finns alltid i mina tankar.

Det är länge sedan jag skrivit om Molle här på bloggen. Mest för att det mest är fyllt av ångest för mig. Som ni vet, om ni följt min blogg så länge, betyder min katt Molle massor för mig, vi har gått igenom otroligt mycket tillsammans och hon är en av mina bästa vänner, en av dem som står mig närmast. Hon har sett sidor av mig som ingen annan sett. Men när jag i höstas flyttade till min nya skolas campus fick jag inte ta med henne. Först bodde hon hos mamma ett tag men de ville inte ta hand om henne och hon hade det inte bra där så hon flyttade till en av mommos vänner, en djurvänlig tant i vår by. Det innebar många tårar för mig men jag visste att det var det bästa alternativet för Molle och hon har det bra där. Plus att jag får tillbaka henne när jag kan ta hand om henne igen, hon är fortfarande min. Saken är bara den att jag är rädd att det är en lite för optimistisk plan att jag ska kunna ta hand om henne under mina följande studieår. 1) Jag måste hitta en lägenhet där man får ha husdjur. 2) Om jag kommer in till psykologi eller far till socionom vill jag bo med Tavi och hon har en hund. 3) Min pojkvän är pälsdjursallergiker. 4) Molle fyller elva år idag och kanske inte känner sig så öppen för en massa förändringar hela tiden. 5) Jag kommer antagligen att vara väldigt lite hemma, varken under veckorna eller veckosluten, så Molle skulle bli väldigt ensam. Listan kan fortsätta hur långt som helst. Hon har det nog bättre där hon är nu, det vet jag, men jag älskar henne så otroligt mycket och vill ha henne hos mig. Man vet ju inte hur länge jag studerar, hur länge det tar tills jag kan ta hand om henne på allvar igen, och hon fyller som sagt redan elva år. Jag har i och för sig på känn att hon kommer att bli världens äldsta katt, så som jag kommer att bli världens äldsta kvinna, så visst kan jag ju ännu få chans att ha henne hos mig igen även om jag inom de närmaste åren inte skulle ha möjlighet till det. Detta är så sorgligt att jag inte orkar tänka på det, vi får väl se vad livet för med sig.

Grattis på födelsedagen, mitt hjärta. Jag hade velat komma och hälsa på, men min kropp bestämde sig för att säga åt mig att det inte är okej att strunta i att vila och straffade mig med feber och snuva. Jag kommer en annan dag. Jag hoppas att du har det bra och njuter av våren, så som du brukar.

Jag tillbringade veckoslutet med Molle eftersom familjen är i Turkiet. Det var välbehövd kvalitetstid för oss båda känner jag. Nu har jag just suttit en halvtimme med henne i famnen och gråtit. För att hon alltid älskar mig, för att hon aldrig lämnar mig. För att hon så tydligt visar mig sin kärlek. Och för att jag har gått med på att hon ska flytta. Jag får tillbaka henne när jag kan ta hand om henne igen, och jag får åka och hälsa på när jag vill, men ändå är det så hemskt. När hon bor hos mamma har hon ändå hållits inom familjen, hon har alltid setts som min. Jag har hälsat på henne varje veckoslut. Och så kommer det inte att bli nu. Men det är för hennes skull jag har bestämt mig för att gå med på det som får mina tårar att falla. Hon har det inte bra där hon nu är, de tycker bara att hon är jobbig och vill inte ha henne. Hon kommer att få det bättre, men jag kan inte låta bli att gråta.

Hon vill alltid vara nära. <3

Kramar // Unia <3

Titta vilken skönhet som jag igår blev vän med! <3

Ännu sötare o vackrare i verkligheten.

Nu har vi lämnat vackra Prag och befinner oss istället på en betydligt mindre plats. Därför några sista Prag-bilder, eller de sista bilderna från mobilen (jag ska i och för sig tillbaka de sista dagarna, men de sista för nu åtminstone) för jag har fotat en hel del, hehe.

Solbränd? Inte alls!

Jag har det bra, hoppas du också har det.
Bamsekramar // Unia <3

P.s WhatsApp är det bästa som någonsin hänt mig, hehe. D.s

Ahaha, insåg just att mitt ena smeknamn på Niksu (Niksenpiks, hehe) blir perfekt rubrik till ett bildinlägg med henne. Bra humor, eller hur?

När ni ser det här inlägget är jag student, hehe.

Yay, jag hann gå igenom några bilder. Den här gången är det Niksu som får stå för modell-jobbet.

Fortsätt gärna rösta i omröstningen!

Nog för att hon fortfarande är i samma rum som jag, men att...

Som jag sagt så har jag fortfarande massor av bilder som inte blivit publicerade eller ens igenomgångna av mig, så de kommer lite nu som då. Rösta gärna i min nya omröstning om hurdana bilder du vill att jag ska lägga upp!

Här är de sista från förra sommaren då jag följde med familjen till "sommarstugan".

Är det bara jag som tycker att "Kissanhännäntie", alltså "Kattsvansvägen", är ett lite lustigt vägnamn?

    Niksu ÄLSKAR att simma, jag har aldrig stött på en hund som är så galen i simning som hon. Hon brukar simma så länge att hon sedan knappt orkar gå upp från vattnet. (Det är dessutom väldigt ovanligt för Schäfrar att tycka om att simma, och Viivi, vår Golden retriever, avskyr att simma, vilket också är ovanligt.)