Läs om hur dagen började här.

Jag försökte sova på flyget, eftersom jag bara fått fyra timmar sömn på natten, men det var så klart väder att man såg land/hav nästan hela vägen, och jag ville ha Finnairs härliga blåbärssaft, plus att resan ju gick hur snabbt som helst! Galet egentligen att tillbringa mera tid på flygplatsen, än på flyget, haha. Så nej, det blev ingen sömn.

När jag landade på Arlanda kände jag att jag kommit hem. Att alla skyltar och texter är på svenska känns bättre än man skulle tro. Det var så lätt att bara fråga i infon hur jag skulle gå till väga när jag skulle ta bussen till centralstationen. Så härligt med en busschaufför som talar svenska. Och alltså när bussen åkte iväg och jag fick se lite av det svenska landskapet steg mina mungipor upp till öronen. Allt drama och alla tårar från morgonen var långt bakom mig, nu var jag hemma. Det är konstigt hur jag kan känna mig så hemma i Stockholm, jag har ändå bara varit där en gång tidigare (jag räknar inte med gånger då jag var så liten att jag inte minns något från dem). Hela jag bara fylls av glädje och trevliga känslor. 

Min kära saknade vän mötte mig när jag steg av bussen. Så otroligt skönt att se henne! Och så härligt att gå i Stockholm med henne! Hon är den vän som är mest lika jag i mitt Sverige-älskande, det är hon som mest delar mina intressen som hänger ihop med Sverige. Nu var vi äntligen tillsammans i Stockholm. Vi sjöng Bada nakna när vi gav oss iväg mot Sergels torg. Vi träffade kort hennes familj som verkligen stöttat mig den där morgonen, gick och köpte resekort till mig och sedan till hotellet. Ett snabbt besök där innan vi gick till SevenEleven för att köpa lunch/mellanmål till mig eftersom de andra redan ätit lunch, och sedan ställde vi oss alla och väntade på bussen som skulle ta oss till Let's dance!

  Under ett körsbärsträd vid busshållplatsen innan vi gick mot Let's Dance. Det är okej med dubbelhakor, hehe.

Att vara på genrepet av Let's Dance semifinal var helt underbart. Här kan ni läsa mera om den upplevelsen.

Efter Let's Dance och efter att ha fått autograf av och tagit bild med bästa Bianca (som alltid kommer att vara min vinnare) tog vi bussen in till centrum igen och gick genom Gamla stan för att hitta ett ställe att äta på. Valet föll på en italiensk restaurang där jag åt världens godaste Margherita pizza (kan bero på att jag inte ätit mat på hela dagen, men alltså MUMS!). Och sedan, hör ni, sedan... Tog vi tunnelbanan till GLOBEN!!!

Redan att stå utanför Globen var ju stort för mig, haha. Men jag fick till och med gå in. Min vattenflaska tog de trots att den var tom, men jag fick gå in. Efter att vakten så snällt frågat om det är okej att han kroppsvisiterar mig. Jag vet att de måste fråga så, men det kändes ändå så artigt och omtänksamt! Jag fick gå in i Globen, och jag hade till och med en sittplats inne i arenan. Jag visste inte vad jag skulle göra med alla känslor när vi kom in dit. Ville hoppa och skrika och springa och sjunga och skratta och babbla och allt man kan tänka sig. Men nu måste jag ta några djupa andetag, och resten av min Globen- och ESC Jury Final-upplevelse får ni läsa om i ett annat inlägg! (Snart är denna Eurovisionfeber här på bloggen slut, jag lovar.)