Unias

Alla inlägg den 19 maj 2016

Av Unia - 19 maj 2016 21:15

Jag vaknar av att det kniper i magen. Kollar klockan. 4:02. Skönt, jag får sova ännu två timmar! 

... Trodde jag. "Det går nog om snart, det är bara att stänga ögonen, slappna av och så ska jag nog

kunna somna" tänker jag. Men mensvärk är mensvärk, vägrar släppa. Det har redan gått en halvtimme, så jag tar en värktablett för att få sova åtminstone lite till. Som vanligt blir det först värre. Jag vrider och vänder, sätter mig upp, kryper ihop, vill bara att det ska försvinna. Men nepp, inte kan jag sova. 

I något skede slumrar jag till, men vaknar igen när R rör på sig bredvid mig. När klockan ringer kl. 6:00

ligger jag fortfarande vaken. Fint, nog ska jag väl klara av den här dagen med bara fyra timmars sömn. 


Jag stiger upp, klär på mig, fixar håret, packar det sista, äter en banan och dricker en mugg O'boy. När jag är färdig går jag ut till bussen. Konstigt, jag känner mig inte alls trött. Gillar stämningen som ligger i luften en tidig vårmorgon. Förvånansvärt många stiger på bussen tillsammans med mig. Ska de också till flygplatsen?


Jag har aldrig åkt den här bussen tidigare, men i början följer den ändå vägar som jag känner till. Efter det njuter jag av att se nya ställen, följer med busshållplatserna för att veta när jag ska stiga av. Bussen är i tid, så när jag stiger av har jag tio minuter på mig att hitta busshållplatsen där jag ska stiga på nästa buss. Lyckligtvis finns det skyltar med busshållplatsens namn på, så jag kan lätt följa dem. När jag blir osäker tar jag fram Google Maps på mobilen, men jag ska bara gå rakt. Jag kommer fram till busshållplatsen några minuter innan bussen ska komma, men märker att det är fel hållplats. Bussen som jag ska ta går nog där, men åt fel håll. Paniken börjar stiga, jag ser ingen busshållplats på andra sidan. Det är motorvägsområde så man kan ju inte heller precis gå var som helst. En kvinna står på samma busshållplats som jag, så jag frågar henne om hon vet varifrån flygbussen går. Hon förstår genast stressen i min situation, men kan tyvärr inte hjälpa mig. Hon tipsar om att fråga en busschaufför, och vi undrar om det kan vara någon av de två andra busshållplatserna som vi ser i närheten. Jag springer dit, men det är inte rätt. Jag stannar en buss och frågar chauffören. Han säger att jag måste åka in till centrum, att flygbussarna går från hållplatsen bredvid IKEA. Samma hållplats som jag bytt buss på så många gånger på väg till flygplatsen, när jag kommit bortifrån. Jag bara tackar honom trots att jag vet att en buss ska gå härifrån. Någonstans i närheten. Klockan bara tickar och egentligen ska min buss redan ha gått. I panik går jag tillbaka till hållplats nr. 1 och spanar efter hållplatser på andra sidan. Ser inga, och ringer till kära kära S som med sin familj är på väg till flygplatsen de med. Våra bussar skulle ha varit där samtidigt.

Jag förklarar min situation. Panik panik panik. Hon föreslår att ta taxi. Just det, det hade jag inte ens

tänkt på. Jag säger att jag ännu kollar reseplaneraren på nätet, och ringer efter taxi om det inte finns något annat alternativ. Tydligen finns det en tågstation i närheten, med tåg skulle jag vara på flygplatsen en halvtimme innan flyget lyfter. Jag söker efter anvisningar för att gå till tågstationen, men får endast körväg. Jaha. Vi bestämmer att det nog är säkrast att beställa taxi. Så att jag säkert hinner. Jag ser en ABC några meter bort, går dit och ringer efter taxi. Några minuter efter att jag fått bekräftelse på att de tagit emot min beställning får jag ett nytt meddelande där det står att min beställning flyttats till en utomstående taxi på grund av rusning. Okej, ingen skillnad så länge det kommer en taxi snabbt. Jag står där och väntar. Väntar och väntar och väntar. Tiden går och jag känner paniken stiga. Tio minuter. Femton minuter. Tjugo minuter. Kollar hur länge det ska ta till flygplatsen med bil. Andas. Jag hinner nog. "E du i taxin?" En halvtimme. Nära till en panikattack. Jag skakar och gråter. Fyrtio minuter. Nästan en timme har gått. S ringer. Jag hinner nog inte längre med flyget. De pratar med personalen. Jag ringer till kundservicen. De kan inte göra några ändringar till min biljett, jag måste köpa helt nya. Och ja, jag får inte använda returbiljetten heller, för den går man automatiskt miste om ifall man inte använder turbiljetten. Jag kan köpa nya biljetter när jag kommer till flygplatsen. Nästa flyg går om några timmar. Okej, tack så mycket. Jag ringer tillbaka till S. Pratar med hennes mamma också. Allt ordnar sig, jag ska ta flygbussen in till centrum när jag kommer till Arlanda. De kommer till centralstationen. Andas. Okej, tack, vi ses där.


Jag behöver ingen taxi längre. Nu har jag gott om tid att ta mig till flygplatsen. Jag gråter medan jag väntar på bussen. Jag gråter i bussen. Lyssnar på musik för att lugna ner mig. Det här blir nog bra, jag kommer till Stockholm i tid, jag missar ingenting. På flygplatsen köper jag nya biljetter. Receptionisten kan svenska. Jag får samma returflyg som tidigare. De nya biljetterna kostar 200 euro. Men jag hålls lugn. Jag betalar med kort, tack. Tack så mycket!

Jag går lätt igenom säkerhetskontrollen. Inga köer alls. När jag kommer till min gate skickar jag

meddelande till mamma och Tavi. Mamma ringer, och jag bryter ihop när jag börjar berätta. Jag gråter bland en massa andra människor, kan inte stoppa det. Jag förklarar allting och hon blir nästan lika till sig som jag själv. När vi lägger på går jag till toaletten och fortsätter gråta. Skriver med Tavi och gråter ännu mera. Jag vet inte hur länge jag sitter där. Nästan en timme går tills jag börjar prata om annat med mina klasskompisar och klarar av att lugna ner mig. Går till ett café för att äta något. Andas. Det blir nog bra. Allt ordnar sig. Det är lugnt nu. Ringer ännu till R, och klarar denna gång av att hålla gråten borta. Säger hejdå när jag ska gå ombord på flyget. Stockholm, nu kommer jag!


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Av någon anledning hade jag lust att skriva detta som en berättelse. Kanske det är lättare att handskas med det då. Men detta är verklighet, det hände mig verkligen. Det var en av de värsta morgnarna i hela mitt liv, med dagen fortsatte klart mycket bättre än den började. Det får ni läsa om en annan dag!

Presentation


Välkommen! Här får du läsa om hur det kan vara att vara en liten flicka med ett stort sinne. Förutom text delar jag också med mig av bilder jag tagit, musik jag tycker om och annat jag känner för att dela. Hoppas att du trivs! :)

Translate

Omröstning

Till vilken bloggportal tycker du att jag ska flytta?
 Nouw
 Blogg.se
 Blogspot/blogger
 Wordpress
 Ratata
 For.me
 Finest
 Myshowroom
 Egen gratis domän
 Annan? Kommentera i så fall!

Fråga mig

27 besvarade frågor

Säg hej! :)

Kategorier

Senaste inläggen

Här borde du klicka! :)

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5
6
7 8
9 10 11 12
13
14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Maj 2016 >>>

Tiden flyger iväg

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards