Nu är kulturkarnevalen över för i år, och jag har den värsta kk-krabbisen någonsin. Sov 10½h inatt, hölls knappt vaken på föreläsningen, och sov två timmar när jag kom hem. Är ändå så trött att det känns som om jag inte sovit på en vecka. Men oj så härligt det har varit!

På torsdagen fick jag äran att sköta incheckningen (inte ensam såklart). Vet ni hur roligt det var att få vara den som sitter bakom disken, hälsar på alla, kryssar av dem på deltagarlistan och ger dem T-skjorta, kk-väska, och armband? Det kändes så häftigt, jag var rent av euforisk. Så otroligt roligt!

Att vara staffis var faktiskt helt ljuvligt. Om jag tycker att det är roligare att vara staff eller deltagare kan jag tyvärr inte svara på, båda har sina fördelar. Att delta i labb och pröva på nya saker är något som jag verkligen älskar, som staffis har man mera tid för att själv bestämma vad man gör och jag tycker om ansvaret man har. Dessutom var vi ett superbra staff-team, men hade också möjlighet att umgås med deltagare (i och för sig har också deltagarna möjlighet att umgås med staffen, men det brukade jag inte göra om det inte fanns någon staffis som jag kände från förut). Som deltagare sov jag nog mera än jag gjorde som staffis, trots att jag bara hade ett nattskift. Jag sov sammanlagt under 16 timmar under hela karnevalen, alltså fyra dagar. Den sista natten som jag fyra timmar. Men det fungerar nog helt bra, tills man kommer hem och tillbaka till verkligheten.

Fredagen var nog en av de bästa dagarna i hela mitt liv. På morgonen var det kaos med alla deltagarbussar och med att få alla till sina labb. Jag hade en central roll i det arbetet och kände mig så viktig och ansvarsfull, haha. Det är roligast när det är stress och kaos, heh. När jag gick med en del deltagare till deras labb-plats var det en pojke bakom mig som viskade till sin korta vän "Hon där e ju kortare än du!" haha. Det tycker jag att var lite roligt. Jag vände mig bakåt mot dem, skrattade och sa att det är bra att vara kort.

Dagen fortsatte lugnare, jag hade en hel del arbetsuppgifter, men det var ingen stress. Där emellan gick jag till sovsalen och sjöng, eftersom jag ännu inte bestämt mig för vilken sång jag skulle sjunga på auditionen samma kväll, oops. (Jag hade två kandidater.) Någon timme innan det var dags lyckades jag dock bestämma mig för Vandraren av Nordman.

När det var dags för audition gick vi alla som skulle delta dit tillsammans (det var i en annan byggnad). Och nu efteråt måste jag bekräfta vad jag sa redan förut; Att gå på audition på kulturkarnevalen är nog det bästa tillfället någonsin. Alla är så otroligt stöttande och öppna med varandra, så verkligt härligt. Först var det en gemensam session, där vi lekte lite med att göra bort oss och med känslor. Hur roligt som helst. Och den klassiska övningen att gå omkring i utrymmet och hålla det jämnfullt överallt, med att också variera takt och nivå. Sedan dansade vi också! Och vet ni vad?? Koreografen var sjuk, vilket ju är synd, men jag har nog aldrig varit så glad över ett sjukdomsfall förut (förlåt), för vet ni vem som fick hoppa in istället? MIN KÄRASTE (före-detta) DANSLÄRARE! <3 Det var världens härligaste att dansa en av hennes koreografier igen (även om den stilmässigt skiljde sig från hennes vanliga), jag njöt för fullt. Åh så underbart! Jag ville bara dansa mer och mer och mer.

Hur länge som helst kunde vi dock inte dansa, och efter det var det dags för individuella träffar. Och väntan. Jag har ingen exakt koll på hur länge jag fick vänta på min tur (jag var nästsist igen), men ungefär två timmar tror jag. Det gjorde dock ingenting för mig, för mina medväntare var som sagt kulturkarnevalsdeltagare. Jag fick känna mig som en deltagare igen, haha, och vi hade extremt roligt. Pratade, spelade mumin-kimble, och skrattade hur mycket som helst. Helt ljuvligt. All min nervositet hann rinna av mig.

På ännu bättre humör var jag dock efter min audition. Vet ni hur roligt det var?! Jag fick spela en kvinna som träffar sitt ex efter en väldigt lång tid, som gått och burit på en massa svåra och jobbiga känslor. (Det var här vi skulle använda texten vi lärt oss.) Första gången fick jag göra det hur jag ville, och andra gången skulle jag känna att allting var mannens fel. Det var ännu roligare. Så skönt att få vara arg och hysterisk! Haha. Lite roande tycker jag också att det var att få höra att jag använde utrymmet bra, inte alls typiskt för en dansare, eller hur? Haha.

På plats var alltså projektledaren, regissören, och författaren. De var hur trevliga som helst! Så peppande och avslappnade, jag kunde så lätt göra allt fullt ut framför dem. Även sjunga. Något som kändes ännu mera obekant än skådespelandet. Men jag stod där, och jag sjöng. Igen fick jag först sjunga helt fritt, hur jag ville, sedan fick jag en uppgift: Jag ska använda min låt, men jag ska sjunga som om jag vill övertala "henne" (så bra att jag kände mig bekvämast med just henne). Jag fick röra mig inom en ruta, och hon ställde sig framför mig, låtsades svårövertalad, vände sig lite bortåt. Jag gick så nära henne jag kunde och sjöng på ett sätt som jag aldrig någonsin sjungit. DET VAR SÅ ROLIGT! Jag fick använda all min kraft och jag fick göra på allvar sådant som jag ofta bara gör på skämt. De frågade efter varje övning hur det kändes för mig, och jag kände mig enformig som nästan alltid bara kunde uttrycka hur roligt det var. Jag kände mig så fri och helt överlycklig. Till sist berättade jag också att jag aldrig sjungit ensam tidigare, och deras reaktioner kommer nog att finnas i mitt hjärta hela livet ut. De ville inte tro mig, och när chocken försvunnit uttryckte de att det var en ära att få vara de första. Jag kunde med handen på hjärtat svara att de var en väldigt bra första publik.

Det var det! Så otroligt kul att få utmana sig själv på det där sättet och övervinna sig själv. Det gör gott! När jag kom tillbaka till kulturkarnevalen träffade jag hela kulturkarnevalens pappa som frågade hur det gick och han skrattade när jag berättade att jag aldrig tidigare varken sjungit ensam eller skådespelat på det där sättet, men höll med mig om att man ska pröva på nya saker. Sedan fick jag berätta om allting för världens bästa bästis, och hon sa att jag strålade. Men jag var så oerhört lycklig! Det hade varit så roligt! Och kvällen fortsatte helt perfekt, precis som en typisk kulturkarnevalskväll ska vara; liggande i mörkret och få tusentals skrattattacker med Tavi och inte få skratta ut eftersom det ligger sovande människor i samma rum. En ljuvligt underbar härlig perfekt dag, euforisk som en solstråle var jag.

Grattis om du lyckats läsa ända hit, jag skulle ha mycket att berätta ännu, men både tiden och längden berättar att jag måste sluta. Så otroligt skönt att få fly från verkligheten på det här sättet, nu får jag hoppas att jag är piggare imorgon så att jag får lite mera gjort. Nästa vecka har jag två tenter. Nu på fredag dansuppvisning. Sköt om er, och tack alla för en alldeles fantastisk kulturkarneval! Jag älskar er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan! Jag ser att flera ännu tittar in här, trots att jag flyttat min blogg till nouw. Här kommer några tips om inlägg som finns på min nya blogg:     Varför sminkar jag inte mig?   Singapore, mitt hem i höst   7 tips: Så här...

Jag började blogga här för lite mera än fyra år sedan. Min presentation av mig själv såg då ut så här:   "Jag är en flicka från svenskfinland som kallar mig Unia, jag dansar modern dans och skriver (mestadels brev, men ska försöka komma igång med...

Efter att jag ätit middag idag ville jag gå ut, solen sken och jag vill ta vara på den så länge den visar sig. Hade svårt att bestämma mig för om jag skulle gå på promenad, gå till skogen och plocka svamp/blåbär, eller sitta ute och göra något produk...

Snubblade nyss över denna dansvideo, och den är så otroligt bra att jag bara måste dela den med er. Njut!   ...

Gissa om jag varit lycklig denna vecka?     Den här sommaren blir nog helt underbar, trots allt. Mitt första läger var SÅ härligt, och denna vecka har varit lika härlig på ett annat sätt. Stockholm, Mariehamn, Allsång på Skansen, och bästa v...