Jag mötte två människor när jag var på väg ner för dessa trappor, de tyckte att jag valt bättre håll än de, haha.

Idag regnar det och jag längtar tillbaka till solskensdagen i Noux. 

I en veckan har jag inte gjort annat än läst socialpsykologi, vilket i och för sig är otroligt intressant (tack och lov!) men det blir ändå lite jobbigt i längden (allt var dessutom på engelska). Igårkväll var jag flera gånger nära till utbrott för det kändes som om jag inte kunde något och inte hade någon aning om någonting, och jag var så väldigt trött. Bättre blev det inte direkt av att alarmet ringde kl. 6:05 i morse... 

När vi kom till tentsalen sa vår lärare att vi skulle börja med att rösta. "Jag röstar för ingen tent!" utropade någon, haha och oj vad det skulle varit skönt. Så var det ju inte, men nästan en lika stor lättnad sköljde över mig när hon frågade om vi vill skriva i grupp eller individuellt. Det är bra det här med universitet om man får skriva tenterna i grupp, haha. Grupptent vann röstningen med klar majoritet och grupperna lottades ut.

Det finns förstås både för- och nackdelar med att skriva i grupp. Jag är inte världens bästa på att jobba i grupp eftersom jag vanligtvis strävar efter perfektion, men jag övar på att låta saker gå. Och detta kom jag fram till idag: Grupptent leder till mera information och man lär sig ännu under grupptillfället, till skillnad från vanliga prov då man vanligtvis kommer dit, tömmer ur sig allt och sedan glömmer bort allting när man lämnar salen. Men nu fick man verkligen repetition genom diskussion och andras synpunkter för alltid något nytt till sin egen kunskap. Men grupptent leder också till mindre välformulerade svar. Det var så svårt för mig att läsa igenom svaren och inte ha tid för att ändra på dem, haha. De kallade mig pedant när jag ville ändra ett och till ett eller haha. Så är det med mig bara. Men det blev nog bra.

Nu ska jag gå ut och gå med pojkvän som har återvänt efter flera dagar på landet. Ha det bra!

Det är något med honom som jag alltid tyckt om. Han har sådan karisma och ett sådant djup. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag tycker så mycket om honom, men något är det. Han är lätt att sympatisera med.

Nu för tiden har vi Sveriges TV (gissa vem som är lite lycklig?) och på måndagar visar de "Morgans mission" där han tillsammans med en utvald klass arbetar för att minska mobbning och kränkningar. Ett ämne som intresserar mig väldigt mycket och som han behandlar otroligt bra. Igår när han berättade om sitt eget förflutna började jag storgråta helt utan förvarning. Det var helt mystiskt. Det var inte så där att jag först grät lite, fick tårar i ögonen och sedan eskalerade det, nej, allt kom på en gång. Jag började storgråta genast. Han kan verkligen beröra. Antagligen hade jag dock börjat gråta vem som än hade berättat det där. En till svensk kändis som jag nu absolut vill ge en kram! (Den andra är Jonas Gardell.)

Tog även reda på att Morgan har skrivit en bok, vilket betyder att min "Att läsa-lista" fick en till kandidat.

Efter att ha gått i en mörk granskog var det som att komma till en annan värld när man plötsligt befann sig bland en massa björkar.

Trots vackra berg, skogar och sjöar, kommer vi nu till min favoritplats från denna utflykt. Att stå här uppe var så mäktigt, här var jag fri som en fågel. Det var så fint!

Och så mycket som jag "måste" göra.

Nästa vecka är det tent. Jag är nu ledig ända till onsdag och har inga andra planer än tentläsning, och pilates på måndag. Jag hoppas dock att tiden också kommer att räcka till utomhusvistelse, organisering, projekt, brev- och dagboksskrivning, egen läsning... Och ja, allting, haha. Lyckligtvis har jag två lediga dagar ännu efter tenten, jag ska verkligen försöka utnyttja tiden på bästa sätt. Sedan är det STAFFUTBILDNING! (Jo, jag ska vara staff på Kulturkarnevalen i år, can't wait!)

Det känns som om jag verkligen kommit igång med livet nu, jag har börjat dansa och också varit på pilates som jag tänker försöka fortsätta med. Igår var dansen ännu härligare än förra veckan, 60 minuter är verkligen kort och det finns ingen gruppkänsla och jag saknar personlig feedback, men det är otroligt skönt att få dansa och slutserien vi gjorde var härlig. Dessutom är det så skönt att känna musklerna jobba!

Ikväll ska jag ännu läsa så mycket jag orkar, laga+äta mat och diska. När jag läst tillräckligt får vi se vad jag hittar på. Det finns så mycket jag vill göra!

Men ännu klarar jag inte av att sitta lugnt och titta. Jag känner mitt hjärta slå starkare, jag får fjärilar i magen, jag skakar på huvudet. Detta är något alldeles ofattbart. Och jag fylls av inspiration. Du vill titta på det här, tro mig.

Och här kommer de första, hehe. Så vackert där!