Så känns det. Ett stort veckoslut. Tavi och jag tillsammans igen. Det behövdes! 

Det har talats och det har skrattats och det har kramats och det har skrikits. Vi har åkt vilse, vi har varit modeller, vi har varit till IKEA, vi har tittat på dans i staden. Och så har vi lagat smoothie, legat uppe hela natten, och haft det mysigt. Precis som det ska vara. 

Jag förstår inte hur det kan finnas så bra vänner som vi. Vänner är i och för sig fel ord - för det här är något mera. Jag förstår inte att det kan finnas en människa som är på så samma våglängd som jag. Med dig kan jag prata om precis vad som helst.

Vi gör ju likadant som proffsen. ;)

Tack livet, för detta veckoslut!