Hur kan man bli så otroligt lycklig av att läsa ordet "Naturskyddområde" på en liten skylt?

Efter att bara suttit hela dagen - föreläsning, grupparbete, texter att läsa, individuellt arbete - kände jag att jag bara var tvungen att komma ut en stund. Utan att ha någon aning om vad det finns för trevliga promenadområden här gick jag först mot en park som jag sett på kartan, jag älsar ju parker. Denna park var dock en besvikelse, den var så liten att den inte borde finnas utmärkt på någon karta. Jag gick en runda och kom sedan tillbaka dit jag börjat, och bestämde mig för att gå åt andra hållet, gångvägen där jag ibland stiger av bussen ser trevlig ut så jag gick dit, utan att veta vart eller hur långt den skulle ta mig. Tyvärr tog det inte länge tills gångvägen byttes ut mot trottoar längs med landsvägen, men jag fortsatte ändå. Tur var väl det, för efter kanske hundra meter såg jag en stig upp i skogen och en grön skylt som berättade att det var ett naturskyddsområde - jippie! Med iver följde jag stigen upp på ett berg där solen sken och oj så skönt det var att få vara i naturen! Jag gick och gick medveten om att jag inte alls höll koll på vart, Google maps finns ju om jag inte hittar hem, tänkte jag bara och njöt av solen, naturen och den utmanande terrängen. Där uppe på bergen kände jag mig fullkomligt lycklig och fri.

Hur kan jag älska naturen så här mycket? Hur kan lite skog och berg fylla hela mig med en sådan otrolig lycka? Inte vet jag, men härligt är det.

Tyvärr har jag bara mobilbilder att bjuda er på även denna gång.