VET NI vad som hände bara några minuter efter att jag avslutat mitt förra blogginlägg? Mamma bad mig komma ut en stund, hon lät lite konstig och jag undrade vad det kunde vara, hundarna skällde för fullt så jag tänkte att kanske vi hade något djur på besök, haha. Men vet ni vad som hände när jag kom ut på trappan? Vad jag såg? VEM jag såg???

Åååååh, det var min bästa vän som ännu borde befinna sig på andra sidan jorden! Jag förstod ingenting! Det var så himla overkligt att se henne där, och jag blev fullständigt galen. Haha. Skrek och kramade henne helt massor och upprepade, i falsett, "Va gör DU här?!" haha... Så sjukt, så underbart, så galet, så fruktansvärt mycket bäst. Hon, den lilla filuren, hade bara hittat på att hon skulle komma hem sista juni för att hon ville överraska alla. Och mig överraskade hon VERKLIGEN! Bästa överraskningen i hela mitt liv tror jag, och aldrig har jag nog varit så chockad förut. Tänk er själva att se någon som ni tror att är på andra sidan jorden helt plötsligt stå där på din trappa!

Hon stannade i ungefär två och en halv timme, när vi lite lugnat ner oss satt vi bara och pratade, såg på varandra och fick några galna utbrott som vanligt. Förundrades över hur liten den andra är, fastän vi är lika små själva haha, åh det var så härligt att ha henne hemma, hos mig, i min säng, HELT overkligt men alldeles underbart. Det kändes som att resa tillbaka i tiden ett år, för så mycket har hänt detta år och jag tycker att jag har förändrats ganska mycket, men med henne var allt som förut. Som om ingen tid alls hade gått. Som om vi varje dag har suttit där på sängen och pratat och skrattat. 

På torsdagen (alltså igår) var jag så hemsk att jag ställde in planerna jag hade med Romeo (jag är en hemsk flickvän, jag vet), och åkte till Tavi istället efter jobbet. Hade tänkt komma tidigt hem eftersom det blivit flera sena kvällar (speciellt kvällen innan, sov ungefär fem timmar), men det gick inte att sluta prata, plus att vi inte riktigt hade tillgång till någon bil haha, så klockan blev ändå plötsligt över tio. Men åååh, jag kan inte beskriva hur mycket jag njöt av den där kvällen. Vi pratade MASSOR, vi har rätt så mycket att tala om som ni kanske förstår, och vi gick ut med hundarna helt som normalt och lagade mat tillsammans igen (även om det är en lögn för det var hon som gjorde allting medan jag bara babblade, heh oops). Det var så underbart ljuvligt att tala med henne, det finns ingen som jag står så där nära, och det var ljuvligt att påminnas om hur nära vi är och hur vi verkligen kan tala om allting. Som jag har saknat henne! Haha, vi kände oss båda lite elaka när vi berättade att vi haft det bästa året hittills, eftersom vi ju inte varit närvarande i varandras, förutom för de två härliga veckorna som jag var där, men förstod ändå att det såklart inte blivit så om vi inte haft varandra. För visst har vi varit stora delar av varandras liv trots att det fysiska avståndet varit så fruktansvärt långt.

Jag är världens lyckligaste över att ha min bästa vän tillbaka hemma, och en pojkvän som välkomnar mig med öppna armar när denna ljuvliga bästa vän igen lämnar mig för att åka till Sverige i några dagar haha, trots att jag inte direkt är en så trevlig människa som behandlar honom som ett andra alternativ och styr och ställer med våra planer enligt mina planer med Tavi. Jag känner mig hemsk, men hon har ju faktiskt varit borta i ett år! Nu börjar det här igen: jag förstår inte vad jag gjort för att få ha så superhärliga människor i mitt liv! (Och nej, ni andra är verkligen inte bortglömda!)