Jag läste här om dagen en artikel i Aftonbladet om en man som räddat en flicka som tänkt hoppa framför tåget. Tårarna bränner i ögonen och hjärtat sväller av tacksamhet till mannen som jag inte känner som räddade flickan som jag inte känner. Och jag tänker: En sådan människa vill jag också vara.

Och jag undrar, är jag en sådan människa? Vad skulle jag göra om jag såg en människa som tänker ta livet av sig? Skulle jag gå dit och hindra personen, eller skulle jag som alla andra stå och inte veta vad jag ska ta mig till? Jag vill tro att jag skulle våga agera. Och jag tror också att jag skulle det. Jag har nämligen nästan varit med om en liknande händelse.

En av mina vänner sa en gång att hen tänkte ta livet av sig. Vi pratade med varandra via facebook och personen berättade att hen hade tagit fram piller och alkohol. Jag blev helt kall inombords och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kunde ju inte låta det hända. Så jag bestämde mig för att gå dit. Hemifrån kunde jag ju inte hindra något, jag måste vara på plats och fysiskt stoppa det. Men det visade sig att min vän kände mig rätt så bra, för jag hann bara klä på mig innan hen ringde mig, jag hade ju slutat svara på facebook så hen misstänkte vad jag tänkte göra. Istället pratade vi i telefon så länge tills det kändes bättre, så jag behövde aldrig gå dit, men det kändes bra att veta att jag verkligen var beredd att göra det. Att när det verkligen gäller står inte rädslan i vägen. 

Imorgon är det finalen av Melodifestivalen, och eftersom jag tydligen inte hinner göra ett längre inlägg om årets festival före det tänkte jag nu bara dela med mig av min favorit, det långa inlägget får komma senare. Jag tycker inte om att erkänna det här, för jag vill inte att någon av de "populära killarna" ska vara min favorit. Men i år är det bara så, inget att göra något åt haha. Min favorit av årets finalister är Måns Zelmerlöw med låten Heroes. Så bra låt, jag blir galen!

Har ni någon favorit?

Jag önskar att jag hade tid för att skriva ett inlägg, men när jag inte har det får Peter Hollens hjälpa mig.

Kommentera gärna om ni har något svar på frågan "Vad vill du se i min blogg?"! :D

Och jag älskar mitt liv!

Idag när världens bästa rumskompis kom till skolan berättade jag att jag blev på så gott humör på veckoslutet och att jag ännu är det, och hon utbrast att det är så härligt, för man märkte på mig att jag var på så gott humör haha. Det goda humöret är fortfarande kvar! Jag älskar det här!

Solen har skinit ännu idag, och när det är sådant väder kan man inte annat än strunta i att ens ben och fötter borde få vila, och att man egentligen har en massa andra planer idag. I slutet av skoldagen gick vi på en kort promenad (vad har jag sagt? VÄRLDENS BÄSTA SKOLA), efter skolan satte S och jag oss ute på en bänk i solskenet och läste, jag var tvungen att läsa klart ett kapitel psykologi för var tvungen att lämna tillbaka boken till biblioteket idag, efter middagen läste jag klart de sista sidorna (inomhus), och när det var gjort och jag vilat i några minuter gick jag med boken till biblioteket. Det tar kanske tio minuter, lite under, att gå dit, men idag ledde det till en nästan två timmar lång promenad. SÅ SKÖNT! Med musik i öronen gick jag med raska, lätta steg både nya och välkända vägar och varje gång jag hade möjlighet att ta en väg som skulle leda hem valde jag en annan. Jag hade ingen koll på klockan, lät inga grubblande tankar ta fäste i mitt huvud, jag ville bara gå längre och längre, jag hade lust att dansa och sjunga för fullt, jag var på världens bästa humör och gick och njöt av att kunna vara så lycklig utan någon större orsak. Bara livet. För jag har verkligen ett underbart liv. 

Min plan var egentligen att blogga om Melodifestivalen idag, med tiden räckte inte till. Det får bli en annan dag istället! Har jag förresten inte varit ganska duktig som bloggat varje dag i en så här "lång" tid nu, hehe?

På grund av min utmattning tänkte jag under veckan att jag absolut skulle behöva ett tomt veckoslut för att få vila ut. Men nej, jag skulle aldrig byta ut detta liv mot något annat. Jag älskar det här! Lördagen bestod av träning, operaföreställning, återförening med kära människor och nya bekantskaper. Så många gånger undrar jag: Varför jag? Varför just jag? Hur kommer det sig att jag, av alla, får vara med som den enda utomstående? Alla bara välkomnar mig med öppna armar, jag är så tacksam för det här livet jag lever och alla människor som finns omkring mig! Det är så härligt att få så här aktiv kontakt igen med min fina danskompis, att få umgås med världens bästa danslärare igen, och att få träffa nya trevliga människor. 

På lördagskvällen förundrades jag över hur finskt mitt sociala liv plötsligt har blivit. Förut fanns det knappt någon finska i mitt liv, nu är majoriteten av de jag umgås med finskspråkiga. Alla i klassen förutom två, och så alla som jag nuförtiden träffar på veckosluten haha. Men det är roligt. Trevligt att känna att jag äntligen kan finska. Och det är så skönt att våga säga fel, våga visa att man inte kan allting, våga skratta åt sina egna fel och bristerna i ordförrådet haha. 

Jag har alltså haft ett superdupermegafint veckoslut, idag har solen skinit och det var ljuvligt att vara i den där enorma danssalen och låta solen blända mig haha. Jag hoppas att den vågar hälsa på oftare från och med nu, för den ger en verkligen mycket! Tack för att jag får leva just detta liv, och tack till alla som gör det så härligt att leva! <3

Det här är allvarligt talat något av det vackraste jag hört och sett på väldigt länge.

Det river

Sticker, trycker och drar

Det ler, skrattar, skriker, gråter

Hjärtat ekar av tomhet

Saknad

Som jag kanske nämnde tidigare var min december otroligt stressig och full av en massa, roligt var det, men stressigt. Ändå bestämde min kära rumskompis och jag oss för att ha en kväll med julmys: baka pepparkakor, dricka glögg och titta på Frozen. Fastän det ibland såg ut att inte rymmas in i vårt schema  höll vid fast vid vår plan, och mysigt blev det verkligen! Skönt att ibland tillåta sig själv att ta en paus från stressen och bara mysa tillsammans med någon man tycker om. (Också fastän rummet ser ut som ett bombnedslag haha.)