Unias

Direktlänk till inlägg 23 oktober 2014

Den första kärleken | Del 1

Av Unia - 23 oktober 2014 19:26

En kväll för några veckor sedan fick jag en väldig lust att skriva (igen). Så jag satte mig ner och började skriva en kort berättelse. Den har bara två delar, jag kan möjligtvis skriva en tredje om någon vill ha en fortsättning efter att ni läst det här och andra delen. Och alltså, öhm, känner ni till Jessie J's låt "L.O.V.E."? Den börjar så här:

"I said I'd never write a song about love

But when it feels this good a song fits like a glove

When you hold me and you tell me

That you missed me and call me milky.

F*ck it, I'm'a write a song about love"


Så, det skulle vara trevligt om ni kunde hålla det i tankarna när ni läser haha, för jag vet att jag en gång i tiden var lite emot alla kärlekshistorier och irriterad på faktumet att alla berättelser kretsade kring kärlek. Men ni vet, världen förändras hela tiden, hehe.


Här är första delen av Den första kärleken:


Han rörde min hand. Eller, rörde är kanske fel ord. Snarare nuddade. Så snabbt att det hade kunnat vara av misstag. Om inte motsatsen hade varit så otroligt uppenbar.
Vi låtsades inte om det. Jag tittade bort, vågade inte möta hans blick. Ingen hade gjort något sådant till mig tidigare. Nu var jag säker på att han gillar mig. Tänk att någon tycker om mig! Alltså, just MIG?! Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva.
Jag var medveten om att jag borde ha gjort något. Jag borde ha tagit tag i hans hand, och inte bara låtit min hand ligga där i famnen som om ingenting hänt. Jag visste att det var fult gjort att bara ignorera det, titta bort. Att jag antagligen sårade hans känslor. Men jag vågade inget annat. Tänk om jag gjorde något fel? Tänk om jag började tro att jag kände likadant men egentligen inte gjorde det? Tänk om jag av misstag lekte med hans känslor? Jag var så rädd för att göra fel att jag inte gjorde något alls.
Han lutade sig mot min axel. Jag satt antagligen stel som en pinne. Det var inte så att vi aldrig lutat mot varandras axlar förut, men nu var allting annorlunda. Inom mig gick hjärnan på högvarv. Visst hade jag länge misstänkt att det var så han kände, men det hade alltid gått att bortförklara misstankarna med påståenden som att jag bara var paranoid eller att han helt enkelt var en snäll människa överlag. Nu gick det inte längre. Han hade rört min hand. Nu var jag säker. Och han måste dessutom veta att jag nu visste. Vad skulle hända nu? Skulle vi alls kunna fortsätta vara vänner? Skulle stämningen mellan oss framöver vara pinsam och konstig? Jag var livrädd för hur allting skulle bli, men vi satt och pratade som om allting var som förut. Inom mig höll hela världen på att förändras.
När jag kom hem var jag förvirrad och förtvivlad. Men på mina läppar fanns ett leende som jag inte kunde förhindra.
Nästa gång vi träffades kändes det som om vi för honom var ett par. Åtminstone trodde hans familj det, det märktes tydligt. Till min stora lycka var ändå ingenting konstigt mellan oss. Vi var tillsammans hela dagen och jag skrattade mera än jag gjort på länge. Jag kände mig så glad med honom. Visst märkte jag att han alltid var ganska nära mig, och visst blev jag överdrivet orolig när jag plötsligt fick för mig att han tänkte sträcka sig över bordet för att ta mina händer i sina. Samtidigt som jag grubblade och kände mig en aning upprörd kunde jag inte förneka den obeskrivliga känslan som gick genom min kropp när han var nära. Det var som en ström av något jag aldrig tidigare känt och den gick genom hela mig. Det gjorde mig ytterst förvirrad. Jag tyckte ju bara om honom som vän? Hela tiden vi känt varandra hade jag befarat att detta skulle hända, att han skulle vilja vara något annat än vänner. För att jag inte ville såra honom. För att han var en av mina bästa vänner. Och jag visste att jag inte kunde ge honom något annat än vänskap. Man kan inte bestämma över sina känslor, och det var ju så jag kände. Eller hur?

 

 


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Unia - 8 mars 2017 20:50

Hejsan! Jag ser att flera ännu tittar in här, trots att jag flyttat min blogg till nouw. Här kommer några tips om inlägg som finns på min nya blogg:     Varför sminkar jag inte mig?   Singapore, mitt hem i höst   7 tips: Så här...

Av Unia - 11 oktober 2016 14:06

Jag började blogga här för lite mera än fyra år sedan. Min presentation av mig själv såg då ut så här:   "Jag är en flicka från svenskfinland som kallar mig Unia, jag dansar modern dans och skriver (mestadels brev, men ska försöka komma igång med...

Av Unia - 15 augusti 2016 19:40

Efter att jag ätit middag idag ville jag gå ut, solen sken och jag vill ta vara på den så länge den visar sig. Hade svårt att bestämma mig för om jag skulle gå på promenad, gå till skogen och plocka svamp/blåbär, eller sitta ute och göra något produk...

Av Unia - 27 juli 2016 22:18

Snubblade nyss över denna dansvideo, och den är så otroligt bra att jag bara måste dela den med er. Njut!   ...

Av Unia - 9 juli 2016 21:11


Gissa om jag varit lycklig denna vecka?     Den här sommaren blir nog helt underbar, trots allt. Mitt första läger var SÅ härligt, och denna vecka har varit lika härlig på ett annat sätt. Stockholm, Mariehamn, Allsång på Skansen, och bästa v...

Presentation


Välkommen! Här får du läsa om hur det kan vara att vara en liten flicka med ett stort sinne. Förutom text delar jag också med mig av bilder jag tagit, musik jag tycker om och annat jag känner för att dela. Hoppas att du trivs! :)

Translate

Omröstning

Till vilken bloggportal tycker du att jag ska flytta?
 Nouw
 Blogg.se
 Blogspot/blogger
 Wordpress
 Ratata
 For.me
 Finest
 Myshowroom
 Egen gratis domän
 Annan? Kommentera i så fall!

Fråga mig

27 besvarade frågor

Säg hej! :)

Kategorier

Senaste inläggen

Här borde du klicka! :)

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tiden flyger iväg

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards