Hela två stycken har röstat "Ja" i omröstningen, medan ingen har röstat "Nej", så jag antar att resten inte har någon skillnad? Därför bestämde jag mig nu för att hålla en frågestund, det var trots allt nästan ett år sedan senast.

Alla som frågar får såklart en länkning om man har en blogg, och om du frågar flest frågor får du välja ett av följande pris:

1) Mera omfattande reklam och information om din blogg

2) Ett inlägg som jag skriver om dig

3) Välja vad jag ska göra ett/flera inlägg om

(Den som kan gissa vad jag gör på den här bilden får också välja ett av prisen, haha.)

Så nu är det bara att låta fantasin flöda och frågorna välla in! 

(Om ni vill att jag svarar på frågorna på något speciellt sätt får ni säga till.)

Detta var en knepig en... Jag har ingen favoritstad ännu. Känns fel att välja städer som man inte känner så bra, men å andra sidan känner jag ingen stad så bra. Och de jag känner bäst är inte mina favoriter. 

Är Hastings en stad? Det känns åtminstone inte som en stad. Hm... Jag väljer den stad som jag genast kände mig hemma i: Stockholm. Även om jag bara varit där medvetet en gång (var när jag var yngre också).

Bildkälla

Varför måste de göra så härliga scener? Det ser så roligt ut!

Vet ni vad jag skulle tycka om? Att man skulle spela in en ny Fame-serie om några år och jag skulle vara med där, haha.

Sjunger som en galning. Allvarligt, det är så härligt att bara släppa lös, att ge allt vad rösten håller (och inte håller). Jag älskar att ta i ända från tårna och sjunga med i sånger som jag kan riktigt bra, och sånger där man verkligen får ta i. Som denna, till exempel:

Och ja, musiken ska förstås vara på hög volym, så att jag får en liten utmaning att överrösta den, hehe.

Jag kan tänka mig att jag ser ut ungefär så här när jag sjunger:

De flesta som känner henne har svårt att tro att hon är så gammal, hon fyller faktiskt tio år idag. Jag minns ännu dagen hon föddes, och jag minns när hon som väldigt, väldigt liten (högst några veckor gammal, de andra kattungarna som vi sedan gav bort bodde ännu hos oss då) föll ner till källaren. Alltid lika klantig, haha. Sedan hon blev innekatt (har mitt liv blivit otroligt mycket mindre ångestfyllt) har Molle blivit mycket mera lekfull, vild och trotsig. Haha, vi grälar rätt så ofta eftersom hon inte verkar förstå att hon gör fel fastän jag gång på gång blir arg på henne, men lika ofta ligger hon i min famn och sover. Hon följer mig vart jag än går, hon kommer med på toaletten, när jag duschar är hon med mig i badrummet, när jag går och lägger mig kommer hon alltid till sovrummet, om hon inte får för varmt sover hon med mig, annars på min skrivbordsstol bredvid sängen eller på extramadrassen i rummet. När jag äter sitter hon helst på matbordet och äter från min tallrik (det får hon såklart inte). När jag sitter vid datorn lägger hon sig helst på den, stryker sig mot eller biter på skärmens hörn (en oftaförekommande orsak till våra gräl, hehe), men nöjer sig också med att ligga bredvid på skrivbordet eller i min famn. Alltid är hon med mig. Och jag njuter av det.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig Molle, jag älskar dig.

Hm, vilken ska jag välja..? Det finns så många, hehe, och den här gången har jag publicerat alla som jag oftast lyssnar på när jag är ledsen här... Och så beror det ju på varför jag är ledsen, och varför jag lyssnar på musik: vill jag ha tröst, vill jag gråta, eller vill jag bli glad?

Nåja, en av låtarna jag lyssnar på när jag är ledsen är River av Emeli Sandé.

Förra söndagen visade jag min slutarbetsdans inför publik för första gången. Salen var fullsatt, däribland dessutom en dansare som skulle bedöma min dans, jag avr den enda som skulle dansa solo, och dessutom betyder denna dans mycket för mig, så för en gångs skull var jag riktigt nervös. Redan en vecka, om inte mera, före själva uppvisningen faktiskt, haha. Jag var också riktigt nervös när jag började dansa, och kunde inte tänka på något annat än att jag var nervös och vilka rörelser jag skulle göra, men efter en stund kom jag in i dansen och glömde bort att vara nervös. Är nog riktigt nöjd med framförandet, fastän det såklart finns mycket som jag vet att jag kan göra bättre, men det skyller jag på nervositeten, och det är inte så farligt. Jag ska visa den en gång till så, haha. Dessutom är jag väldigt nöjd med själva koreografin, och fastän en uppvisning inte blir helt perfekt dras jag inte ner av det.

Mamma var så snäll och filmade dansen, tyvärr är hon inte så van med kameran, så det blev som det blev, haha. Man ser tyvärr inte mitt ansikte, dansen är kanske lite starkare då, samtidigt som jag kan se väldigt dum ut när jag dansar, heh. Men man ser ju helheten åtminstone.

För att påminna er handlar den i korthet om vad dansen har gjort för mig, om hur jag genom dansen har lärt mig att leva / lärt mig hur man lever.

Säg gärna vad du tycker! :)

Tack! Det är första maj idag, och jag insåg nyss att jag hade besöksrekord i april. Hela 293 unika besökare, wow! Tack så mycket. 

Jag önskar att jag skulle ha något att skriva om. Jag har ofta så mycket blogginspiration, men jag vet bara inte vad jag ska blogga om. Nåja, det kommer när det kommer. 

Just nu känner jag mig lite uttråkad för jag har inte haft dans sedan måndagen och kommer inte att ha det förrän i tisdag (som tur ska jag på pressinfo i måndag åtminstone, det kommer nog att vara lite nervöst, men kul att få vara med om det), och när jag är van att ha dans så gott som varje dag blir det lite tråkigt. Hittills har jag i och för sig haft roliga saker att göra, men nu har jag ingenting planerat före måndagen. Kanske ska träffa en vän, men jag får inte kontakt med henne för tillfället. Nåja, jag kan ju dansa i mitt vardagsrum. Mamma vill att jag ska komma till dem, så om det inte blir något med min vän kanske jag gör det... Och just det, ska försöka skriva klart min text om dansen också. Om det tänker vara dåligt väder kanske jag kan gå igenom några av mina gamla bilder så att ni får några bildbomber igen, hehe. Det ska nog bli bra.

Nu måste jag äta och kanske går ut och gå sedan, eller något. Intressant inlägg, eller hur?