Hela mitt liv har jag varit lite i skuggan. Visst har jag de senaste åren jobbat för att stiga ut i ljuset lite, våga göra min röst hörd. Och inte är jag ju lika osynlig mera. Men för någon som aldrig varit riktigt viktig (förutom i dansen <3) är det ganska häftigt att se sig själv på en stor bild på första sidan i en tidning. Och en artikel som tillsammans med bilden (alltså en annan bild) tar upp över halva sidan. Artikeln handlade ju inte om mig såklart, haha, men om något jag älskar och det var en väldigt speciell känsla att läsa de några meningarna som nämndes om mig. Roligt!

Med en härlig fyratimmars scenövning bakom mig ska jag nu sätta mig framför TV:n och titta på Eurovision, heja Sanna!

Jag har alltid beundrat människor som kan hjula. Jag har själv velat kunna det. Men när jag om somrarna övade på gräsmattan blev det inte till någonting, jag var för rädd för att våga försöka på riktigt. På redskapsgymnastiken i skolan (som vi hade kanske två gånger under tre år, eftersom vår lärare tyckte att det skulle vara synd om pojkarna om vi hade redskapsgymnastik [grr!]) klarade jag inte alls av att hjula. Så jag trodde att jag inte kunde det. Fortsatte bara önska att jag skulle kunna hjula.

Förra våren när jag dansade mycket hemma, hade dans som intensivstudiearbete, vilket innebar att jag gjorde en dans, och jag gjorde en auditiondans, fick jag en dag för mig att jag skulle pröva på att hjula. Det gick plötsligt mycket bättre än förut, men inte kunde man säga att jag kunde hjula heller. Jag blev nästan chockad av att det gick bara sådär, jag hade ju inte försökt på väldigt länge och plötsligt gick det så mycket bättre än tidigare. Jag såg det dock inte som att jag kunde hjula.

När jag gjorde min senaste dans fick jag för mig att jag ville hjula i ett skede. Så jag bestämde mig för att göra det. Vill jag hjula så ska jag hjula, tänkte jag, och tänkte att jag ska öva tills jag kan det. Det behövdes inte så överdrivet mycket träning, bara jag kom ihåg att sträcka benen gick det riktigt bra. När jag sedan såg på mitt uppträdande blev jag förvånad över hur bra min hjulning faktiskt gick, kolla själva om ni vill: 

(Jag hjular vid ungefär 3:17)

Poängen med det här inlägget är inte att skryta över att jag kan hjula haha, nej, jag vill säga till er att bara för att man inte just nu klarar av någonting, betyder det inte att man aldrig kommer att klara av det. Så fortsätt kämpa, ge aldrig upp, en dag kommer du att klara av det som du alltid velat kunna. Vem vet, kanske du också går oventande om något som du kan?

Some die young - Laleh

Åååh, jag hade helt glömt bort den här ju! Nu när jag lyssnar på den ryser jag, jag älskar den här låten!