Idag pratade jag med syster och moster om hur konstigt det är att man ibland när man kommer till ett helt nytt ställe genast kan känna sig hemma, som om man skulle komma hem. Så var Hastings för mig, och så känns det med Dresden fastän jag aldrig varit dit (underligt, eller hur?). Så kändes det också när jag kom till Stockholm. Inte bara Stockholm, jag kände att hela Sverige nog är ett land som skulle passa mig perfekt.

När jag åkte till Stockholm råkade mina bröder vara på kryssning med sin pappa på samma båt så jag tillbringade lite tid tillsammans med dem. När vi satt och åt sa min nioåriga bror "Sverige är ett bra land, för där får man prata sitt eget språk." SÅ fint sagt tycker jag! (Livet som finlandssvensk är inte alltid så lätt hehe.) Redan på båten när jag skulle växla pengar kunde jag prata svenska, och ni förstår inte hur skönt det är att inte behöva trassla med finskan.

Jag fick ett väldigt gott första intryck av Stockholm redan på terminalen. Toaletterna var trevliga och fräscha (klockan var i och för sig endast 6 på morgonen, men de var fräscha också på kvällen när jag kom tillbaka), ingen stirrade på mig fastän jag inte riktigt visste vad jag skulle göra, och där fanns ett café med personal som pratade svenska (no shit). Jag satt där och åt frukost och besökte toaletterna x antal gånger innan klockan blev tillräckligt mycket för att gå till tunnelbanan. Det var hur lätt som helst att hitta, bara att följa skyltarna (en del var dock igensnöade). Mitt största problem under hela dagen var att hitta rätt utgång från tunnelbanestationerna, hehe.

Efter en liten panikkänsla för att inte hitta rätt gata hittade jag fram till DOCH. Jag kände mig så ... mogen (vuxen/stor passar inte) när jag verkligen insåg att jag var på väg till ett inträdesprov för en dansskola, wow den där känslan! När jag kom in blev jag lite chockad när de pratade engelska med mig och jag var beredd på svenska (även om jag var beredd på att det kanske skulle gå på engelska också, men jag var inte beredd på att själv prata engelska sådär genast), men tacklade det och blev visad till en dansstudio där vi fick värma upp i väntan på information. 

Hela "provtillfället" gick otroligt snabbt, det var tre timmar bestående av teknikträning, koreografi och improvisation, men när det var över förstod man knappt att det hade börjat. Det var verkligen underbart kul, jag var tidvis lite borta eftersom jag aldrig tränat vid en barr (heter det ens så på svenska?), och koreografin snappade jag inte alls upp, men det var roligt för det. Lyx att ha live-musik också, en trummis som kunde ge precis det tempo som dansläraren ville ha. Så kul att få pröva på nya saker, och trevligt att se att jag redan nu ändå hänger rätt så bra med på sådana där stora behörighetsprov, redan innan jag gått någon "riktig dansskola". Bättre kommer jag bara att bli, och jag ser så mycket fram emot vad framtiden kommer att föra med sig!

Resten av dagen gick jag omkring vid Hötorget, utan att riktigt exakt förstå vad Hötorget egentligen är. Matplatsen förstår jag, haha när jag kom in dit var det någon man som sa "Välkommen till Hötorget!" till mig, jag kände mig helt som i en film, och undrar om han såg hur vilsen jag var. Jag irrade omkring på shoppinggatorna där omkring åtminstone, ibland i jakt på någon speciell gata, ibland i jakt på toaletter, ibland i jakt på någonstans att sitta, ibland i jakt på något ställe att äta på, ibland i jakt på min kompis, men mestadels bara för tidsfördriv. Jag minns inte längre hur många H&Ms jag var in i den dagen, haha.

När min kompis slutat skolan tillbringade jag resten av eftermiddagen med henne. Det om något var superkul! Vi hade inte setts sedan språkresan (2012), men det kändes ungefär som att vi träffas varje dag. Härligt att få prata och skratta med henne igen, och dessutom gav hon mig nog den roligaste rundturen jag någonsin varit på. Till sist hittade vi ett mysigt café i gamla stan där vi satt tills det var dags för mig att åka hem. Hem till tråkiga Finland, hem till studentskrivningarna och den stressiga vardagen. Min dag i Stockholm var verkligen som en paus från livet. Jag njöt så!

Halloj mina kära vänner, jag lever fortfarande! Jag har bara inte riktigt haft tid för datorn den senaste tiden, och trevligt är ju det haha.

I lördags var jag till stan med två vänner och köpte en ny dator, yippie jag älskar den! Min gamla gick ju sönder redan på sensommaren, och sedan dess har jag nöjt mig med den minimala datorn jag fått från skolan. Nu ska jag ju snart ge tillbaka den och kände för att äntligen köpa en ny. Det är så lyxigt!!! Jag älskar att bara sitta och titta på fina musikvideos på youtube, och att spela the sims hehe. 

Efter stadsbesöket plockade vi upp en tredje vän och hade filmkväll i ett helt magiskt hus, här har jag i ungefär ett år (vet inte riktigt när det började) haft en vän som bor i ett sådant hus utan att veta om det! Wow... Jag kommer antagligen att flytta dit snart haha.

På söndagen spelade jag sims tills jag åkte till Tavi och stannade där tills måndagen. När jag kom hem därifrån var jag så trött att jag bara spelade sims hela kvällen. På tisdagen var jag duktig och städade, hade dans, och sedan kom Tavi till mig och åkte hem för några timmar sedan. Då kom syster till mig och nu har även hon åkt iväg, så tänkte passa på att uppdatera er om mitt liv nu innan jag äter och drar iväg till dansen. 

Nu har jag dessutom fotograferat mitt hem, eller mitt kök och mitt vardagsrum/danssal, mitt sovrum har ni sett tidigare och det är inte så noga städat, men ja...

  Iband har jag en matta också på halvan närmare kameran, och ibland har jag hela rummet tomt. Så här har jag det dock oftast, då fungerar det både som "danssal" och som vardagsrum. Även om stengolvet inte är så trevligt att dansa på...

Hur har ni det nuförtiden?

Förresten, om ni har idéer på vad jag kan blogga om får ni väldigt gärna säga till!