Snart är studentskrivningarna över, och därmed också min gymnasietid. Nu gäller det bara att stå ut de sista dagarna, men efter dagens matteskrivning känner jag mig lugn inför fredagens psykologiskrivning, hur det hänger ihop vet jag inte, men jag känner att det inte spelar så stor roll hur det går. Jag gör vad jag kan, och mer kan jag inte göra. Jag kan inte spola tillbaka tiden och läsa mera, jag kan inte trolla fram några extradagar. Och studentskrivningarna är ju inte hela livet. Så istället för att öva på dem gjorde jag en snabb liten "tavla" på vad jag vill/ska göra när allting är över och jag har tid igen.

iPiccy kan inte ta emot åäö, därav några konstiga formuleringar och engelska "read books", haha kunde inte komma på något utan åäö... 

Nu skall jag gå och lägga mig, ni vet inte hur trött jag har varit sedan jag kom hem från Stockholm igår. Mer om det berättar jag när jag har tid, men jag kan ju säga att jag hade en fantastisk dag!

Bilder från igår. 

Mina studentskrivningar alltså. Igår efter en underbar dansdag fick jag en mental-breakdown (någon av er kanske hann läsa inlägget jag skrev, bestämde mig dock senare för att radera det). Jag storgrät och insåg att jag inte orkar mera. För mycket på gång och att läsa psykologi och räkna matte och plugga tyska är kanske inte det man helst gör när man är trött. Just nu är jag inte trött, men för uppspelt för att kunna koncentrera mig. Jag vill bara utforska Stockholm med hjälp av google maps och planera morgondagen. Jag vill tänja och träna och dansa och inte alls bry mig om skrivningarna. Jag har för mycket kvar och det känns som om det inte spelar någon roll vad jag läser längre eftersom det känns som om jag ändå inte kommer att lära mig något. Oh well, en vecka kvar, nog skall jag väl stå ut... Men jag vill inte att någon ska räkna med att det kommer att gå bra för mig. Speciellt inte i psykologin. Jag säger inte att det absolut kommer att gå dåligt, för jag har ingen aning om hur det kommer att gå, men jag siktar nu mot godkänt och jag vill inte att någon skall sikta högre för min del - det är mitt liv och mig det handlar om.

Morgondagen alltså... Jag kan inte sluta tänka på den. Samtidigt som jag tycker att jag är helt idiotisk som gett mig in på något sådant här mitt i studentskrivningarna är jag så glad för att jag skall få komma bort härifrån en tid. Jag känner inte till Stockholm alls, jag har nog varit där men endast när jag var liten, så jag minns ingenting. Det kommer att gå bra, haha. Jag har skrivit upp rutter hur jag kan ta mig från hamnen till skolan, och jag har kollat runt på google maps vad som finns i närheten så att jag har någonstans att fördriva min fritid. Varje gång jag tänker på att man talar svenska i Sverige, att jag kan be om hjälp på svenska, blir jag så förvånad. Det kommer att vara så underligt, och så lätt. Ahjkafhsduihfaiojrgmdksgn jag blir galen av längtan, sitter just nu och planerar med min kompis om var vi ska träffas och så, det här händer verkligen! Wiee, nåja, jag borde verkligen försöka läsa psykologi nu. Vi hörs!

Omöjligt att ha "photo-shoot" med Molle utan att le.

Man behöver inte känna till serien, eller tycka om teater, dans, musik, sång, eller något sådant.

          Som ni ser gillar jag att leka med kamerainställningarna nuförtiden.

Min personliga favorit, tror jag.

Because you know what???

Fredag 3.10: Sanna Nielsen

Lördag 4.10: Lindsey Stirling

Och gissa vem som har biljetter till båda? :D Jag kommer dö!!! Funderar ännu på VIP-package till Lindsey, måste fundera på min ekonomi lite, hur många resor det blir till Sverige och tillbaka, sommarjobb, vad min nya dator kostar, och så vidare. Men alltså, wow, Sanna Nielsen och Lindsey Stirling dagarna efter varandra!!! Och jag vet inte ens om JAG finns i Finland då, hehe.