Dansen började igår! Så härligt att jag inte kan beskriva det, jag fattar det knappt själv. Vi ska hålla på med ett superroligt projekt nu i vår, en danspjäs och jag får äran att spela/dansa/ha huvudrollen (äldst och minst som jag är haha), jag är så extremt taggad och vill börja NU! Ser verkligen fram emot denna vår!

Gårdagens danslektion var full av känslor för min del. Eftersom jag är dålig på att visa känslor (år av träning för att dölja alla känslor har satt sina spår...) tror jag ingen annan märkte det, men där satt jag och värmde upp och visste inte vad jag skulle känna. Lycka, sorg, spänning, oro, förväntan, hopp, kärlek, allt på en gång. Jag är nog en av de lyckligaste människorna i världen som får vara här och dansa, och jag vet inte hur jag ska klara av att lämna allting. Samtidigt ser jag också fram emot allting som framtiden kommer att föra med sig, jag har fått lite nya planer och kommer också att söka till Dans- och Cirkushögskolan i Stockholm redan nu snart (sista anmälningsdagen 1 februari, hjälp!). Försöker dock fortfarande vara inställd på VNF så att jag inte ska bli helt förkrossad, hehe. Jag ser mig nämligen inte alls som långt kommen dansare, jag ser inte mina danstalanger på en speciellt hög nivå, eftersom jag vet att människor som dansat mycket mer än jag och som är bättre än jag också söker till sådana skolor. Men det hindrar inte mig, om inte annat så är det ju en rolig upplevelse och alltid värdefull träning.

Som ni ser har jag ändrat om här lite, jag är lite osäker på headern ännu, men den får duga för tillfället, och min blogginspiration (så som all annan inspiration) är på topp. Tyvärr räcker tiden inte till, jag måste verkligen satsa på skolan för tillfället. Det är inte mycket kvar nu, så jag ska försöka ge allting så länge jag har chansen. (Fastän jag endast behöver ett avgångsbetyg för att komma in på dansskolor, från skolan alltså.) Så jag får drömma vidare på egen hand, och slänga in något inlägg när jag hinner. Ska dock försöka låta datorn vila ännu mera för en tid fram över, men vi får se vad som händer. 

Jag vet att jag många gånger kommer att bli krossad, gång på gång kommer jag att inte komma in till skolan jag vill, men ingenting ska stoppa mig, för nu är jag helt säker på vad jag vill och när jag kommer igång är jag envisast i världen. Jag tänker nå mina drömmar, och det hoppas jag att ni också vågar sträva till!