Livet rullar på och jag har ingen aning om hur jag ska hinna med allting och få bra resultat från allting jag gör. Det är överväldigande att tänka på hur mycket som kommer att vara annorlunda nästa år, det blir som ett helt nytt liv. Tänk! Jag kommer att ta studenten, och börja i en skola som inte är grundskola eller gymnasium. Förhoppningsvis är det en dansskola. Jag kommer att flytta bort från orten, inte bara bort hemifrån, utan bort från orten. Bort från personer som jag känt hela livet, och från kompisar som jag lärt känna senare. Bort från min dansgrupp och min danslärare! Det är faktiskt det som skrämmer mig mest, att lämna skolan och klassen känns inte så svårt, men dansen! Jag kan inte ens föreställa mig det, och vill inte det heller, för en dag när jag tänkte närmare på det började jag gråta. Så det håller vi tyst om nu!

Jag kan inte förstå att jag är så gammal. Jag kan inte förstå att jag nu verkligen ska lämna min barndom bakom mig. De flesta kanske tycker att de redan gjort det, och att jag kanske borde ha gjort det i och med att jag började gymnasiet, eller när jag flyttade hemifrån. Men även om mycket visst förändrats, och jag har förändrats, så har allt ändå varit relativt likadant. Men det kommer det inte att vara mera nästa år. Sista januari är min sista skoldag. Galet!