Jag vet fortfarande inte i vilket land jag vill leva mitt liv, men förhoppningsvis kommer jag i alla fall att studera i Sverige, och där måste jag bo tillräckligt länge för att hinna med följande:

• Allsång på Skansen live
• Sanna Nielsens julkonsert (oberoende om hon gör den ensam eller med andra)
• Melodifestivalen live, helst finalen men det är inte nödvändigt. (Och helst upplever jag den backstage, på scenen, och kanske i green room såklart, hahah.)

Haha, ja de där tre evenemangen är mina "måsten". Visst vet jag att man kan resa härifrån också och komma till Sverige för att se dem, men det blir billigare om man bor i Sverige, hehe. Och nu när jag ändå bestämt mig för att bo där i alla fall ett tag, så kan jag ju lika gärna göra det då. ;)

stod det på baksidan av en tidning som jag delade ut någon gång förra veckan. 

Jag hatar alkohol. Och då menar jag inte smaken, har bara smakat två gånger; en gång av misstag när det fanns riktig champagne med på brickan med "barnchampagne" på en fest, och nattvarden när jag blev konfirmerad, haha. Och jo, jag är sjutton år. Men som min klasskamrat konstaterade när jag muttrade till vår lärare (inte så att hon hörde tror jag), som inte förstod varför så få av oss ska med på "abi-kryssningen", att det är så svårt att förstå att det finns ungdomar som inte är intresserade av att supa; Det är inte svårt att förstå, det är omöjligt att förstå. Det blev en stökig mening, hoppas ni förstår den, heh. 

Jag har märkt att mitt hat mot alkoholen bara blir starkare och starkare hela tiden. Förra veckan var jag in till alko med mamma och jag började må illa där inne, och hade bara lust att sparka sönder alla flaskor, hehe. Jag börjar må illa när till och med vuxna människor verkar tycka att det är coolt att dricka så mycket att man inte minns något efteråt och ligger och spyr följande dag. Detta illamående har inte funnits här tidigare, varifrån kommer det? Hur kan jag börja må illa av att bara tänka på alkohol? Jag tycker själv det är konstigt, och de allra flesta tycker antagligen att jag överdriver när jag är såhär mycket emot alkohol som jag är, men jag kan inte rå för det. Usch!

Varför har det blivit såhär då? Jag kan inte svara på den frågan. Visst har jag några teorier, men det är bara som jag själv har "hittat på". Och jag kan säga några orsaker till att jag hatar alkohol: Det förstör människor. Fysiskt, psykiskt och socialt. Konsumerar man för mycket alkohol kan man ju till att börja med få fysiska men för livet. Det förstör föräldrar, berövar barn deras föräldrar och barndom. Det förstör ungdomar, berövar dem kanske deras framtid. Dricker mamman alkohol under graviditeten kan det förstöra hela barnets liv. Det förstör förhållanden, hur många förhållanden har inte tagit slut på ett eller annat vis p.g.a alkohol? Det förstör inte bara kärlek, också vänskap. Alkohol kan förstöra ett hushåll, kan göra en hel familj fattig. Så många pratar om att spara pengar och/eller gå ner i vikt, men verkar vara blinda för vad alkoholen gör till en. (Jag menar såklart inte att man inte ska dricka alkohol för att man blir fet, jag tycker bara att man inte ska prata om att banta och ändå konsumera massor av alkohol, det innehåller ju hur mycket kalorier och annat onyttigt [heh, så insatt jag är] som helst...) Sammanfattning: Alkohol förstör. (Konsumenten, dess anhöriga, dess omgivning, dess liv.)

Jag har ännu inte lyckats komma på en enda bra sak med alkohol. Många använder ju argumenten "Jag vågar så mycket mera när jag är lite påverkad, jag blir mer social, jag är inte lika blyg" och så vidare, och alltså visst, det kan ju vara trevligt, men varför inte istället jobba för att klara av att våga allt det där i nyktert tillstånd, precis som man är. Om man vet att man blir mindre blyg efter att ha druckit lite, varför inte då inse att man kan vara likadan nykter? 

Och argumentet att man dricker för att glömma bort verkligheten, för att må bra för en stund, DET FINNS BÄTTRE, HÄLSOSAMMARE OCH MER LÅNGVARIGA METODER. Läs en bok, titta på en film, spela ett bra spel, sov, om du vill fly från verkligheten. Gå till en psykolog, prata med vänner, ta hand om dig själv, skaffa en hobby, DANSA, för att börja må bättre. 

Nej, jag hatar inte alla som dricker alkohol. Jag hatar inte mina vänner om de någon gång vill dricka lite. Visst, inte blir jag ju överlycklig heller, men jag förstår ju att alla inte kan vara som jag, och det "hör ju till". Älskar jag en person upphör det inte fastän hen konsumerar lite alkohol, inte ens fastän hen gör det när jag är med. Mina vänner accepterar att jag inte tycker om alkohol, och jag accepterar att de vill dricka ibland. Det är ju alkoholen jag hatar.

Jag måste ännu dela med mig av en sak som gör mig så otroligt arg. En gång i hälsokunskapen i skolan fick vi en artikel vi skulle läsa. Artikelns budskap var i stora drag "Det är dåligt att vara nykterist". Allvarligt, artikeln handlade om att man (i Finland) blir "utanför i samhället" om man är nykterist, att andra börjar undra om man tackar nej till t.ex vin på en middag. DET STOD ATT FOLK KANSKE SLUTAR BJUDA EN FÖR ATT MAN INTE PASSAR IN. Det stod att man kan bli "socialt handikappad" för att alla andra uppfattar en som så annorlunda. Det var ganska länge sedan vi läste den, så min hjärna kanske har överanalyserat och förvärrat några detaljer, men budskapet var i alla fall att det inte är bra för ens sociala liv att vara nykterist. Att alla skulle tro att man var en före-detta alkoholist. Jag tycker det är väldigt fint gjort av en lärare att ge första årets studerande i gymnasiet en sådan artikel, det var ju som att läraren uppmanade oss till att inte bli nykterister. Usch och fy och blä säger jag. Jag tänker förbli nykterist hela mitt liv och jag tänker bevisa att det inte är dåligt för en!

Har DU några åsikter om detta som du vill dela med dig av? (:

Yes, de är oredigerade.

Det här, tror jag, är en av mina personliga favoriter. Jag improviserar till Coldplays Paradise.

Igår insåg jag att jag faktiskt tror på ödet. Det finns en mening med allting, tror jag. Jag tror på det bara mer och mer, ju mer jag tänker på det.

Jag tror att det finns en mening med att något gick fel då mamma var gravid med mig. En bit in i graviditeten slutade jag (och hon såklart) växa. Ingen förstod varför, men jag "levde och mådde bra", så det var väl inget farligt. När jag föddes var det bara en tunn tråd kvar av navelsträngen som förenade mamma och mig, därför hade jag fått så lite mat. Den största delen av moderkakan var död också, fråga mig inte varför. Jag tror att detta är en orsak till att jag alltid varit så liten. Inte är ju någon i min familj speciellt stor, men jag är "extraliten", hehe. 

Och vad har detta med ödet att göra? Jo, jag har flera gången fått höra att min kropp passar utmärkt till dans, att min kropp är som gjord för att dansa, att jag ser ut som en dansare, och att man ser på mig att jag dansar. Jag menar inte att det är kroppen som bestämmer om man ska dansa eller inte, men har jag fått en kropp som är "som gjord för dans" så kan man väl tänka att det är meningen att jag ska dansa?

Jag tror att det var meningen att jag skulle födas och växa upp just på denna lilla ort. Kanske hade jag passat bättre in någon annanstans, men då hade jag knappast blivit den jag är idag. Den största orsaken till att jag tror att det var meningen för mig att växa upp här är dock att världens bästa dansinstitut och danslärare finns här. 

Jag tror att det var meningen att jag skulle må sådär dåligt en tid, att jag en tid mådde så dåligt att jag inte ens mådde bra tillsammans med min bästa vän. Det fick mig att inse hur mycket dansen verkligen betyder för mig, och hur mycket dansen kan hjälpa. Under tiden jag mådde dåligt började tanken födas; tanken på att dansa är vad jag vill göra resten av mitt liv. 

Jag tror att det var meningen att jag skulle gå i ett lågstadium där man fick tidningen EOS, och det var meningen att just jag skulle bestämma mig för att svara på brevannonser i den tidningen. Tack vare den tidningen har jag fått vänner som jag idag kan kalla för några av mina bästa vänner.

Jag tror att det var meningen att vi två skulle träffas. Det är ju helt otroligt, att vi som är från helt olika delar av världen träffades på den här minimala orten. Det är helt otroligt att vi hittade tillbaka till varandra efter att inte ha setts på flera år, det är otroligt att vi hittade tillbaka fastän bara den ena av oss visste att vi varit vänner som yngre. Det är otroligt att vi höll ihop fastän vi flera år endast träffades på somrarna. Det är otroligt att vi, så olika men ändå så lika, har så mycket gemensamt och har blivit såhär goda vänner. Inget annat än ödet kan förklara det.

Sista maj blev min syster färdig närvårdare, och jag fick fungera som fotograf. Jag blev riktigt nöjd med resultatet, ni ska få se några.

You're not alone, together we stand

I'll be by your side, you know I'll take your hand

When it gets cold and it feels like the end

There's no place to go, you know I won't give in

No, I won't give in

Keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

Just stay strong

'Cause you know I'm here for you, I'm here for you

There's nothing you could say, nothing you could do

There's no other way when it comes to the truth

So keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

So far away, I wish you were here

Before it's too late this could all disappear

Before the door's closed and it comes to an end

With you by my side I will fight and defend

I'll fight and defend

Keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

Just stay strong

'Cause you know I'm here for you, I'm here for you

There's nothing you could say, nothing you could do

There's no other way when it comes to the truth

So keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

Hear me when I say when I say, I believe

Nothing's gonna change, nothing's gonna change destiny

Whatever's meant to be will work out perfectly

Keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

Just stay strong

'Cause you know I'm here for you, I'm here for you

There's nothing you could say, nothing you could do

There's no other way when it comes to the truth

So keep holding on

'Cause you know we'll make it through, we'll make it through

Improviserar till en av mina favoriter från årets Eurovision Song Contest; Birds av Anouk.