En dag under första veckan av sommarlovet (min enda sommarlovsvecka, haha) cyklade jag tillsammans med en vän till en enorm fårhage. Vid och i den fårhagen tillbringade jag ganska mycket tid under mina barndomssomrar, eftersom min pappa då bodde där i närheten, och min syster, vår kompis och jag var ganska äventyrliga av oss, haha. Men nu var det väldigt länge sedan jag var där. Att besöka dem igen var väldigt roligt, och förde tillbaka många fina minnen. 

Medan vi var där, och på vägen hem, pratade min vän och jag om att vi faktiskt lever i en äkta skärgårdsby. När vi stod där vid fårhagen slog det mig att det faktiskt såg ut som i en Astrid Lindgrenvärld, själv kom jag att tänka på Alla vi barn i Bullerbyn. 

Jag bor alltså i en liten by. Förut var vår kommun tre mindre kommuner (även om vår kommun fortfarande är liten, men då var det tre minimala kommuner), och jag bor i den minsta av dem. Här pratar alla svenska (haha, för det är ju det som kännetecknar en liten by?), här hälsar alla alltid på varandra, här behöver inte barnen vara rädda (möjligtvis för björnar... eller älgar, som jag haha), här vet alla vem alla är (jag vet inte, men alla vet vem jag är i alla fall), här har vi en butik som är öppen 9-18 må-to, 9-20 fre, 9-13 lö (tror jag) och inte alls på söndag, här finns det fullt av åkrar och skog... De flesta ungdomarna hatar att bo här, för att här "aldrig händer något", för att här inte finns något att göra, för att det är så långt borta från allting. Jag har alltid trivts här. Jag tycker om sådana här ställen. Naturen är helt härligt vacker, och jag är så tacksam för att jag fick vara barn och växa upp på ett sådant här ställen. Skulle det här inte vara Finland, och skulle det inte vara för mina drömmar, och skulle inte alla här känna mig, så skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bo här för resten av livet. Men jag antar att det finns härliga ställen även på andra platser, eller rättare sagt så vet jag att det finns haha.

Jag börjar bara mer och mer uppskatta att leva på landet. Jag har faktiskt alltid varit glad över att bo på landet, men det är som att jag nu på allvar har börjat inse hur värdefull vår lilla by är. När min vän och jag cyklade till fåren cyklade vi plötsligt förbi några hästar också. Redan det är ju helt härligt, inte precis varje dag man inne i stan märker att det har kommit en ny hästhage. Det är de här små sakerna jag har börjat älska så otroligt mycket. Promenader, cykelturer, friheten att mitt i natten kunna gå ut och gå med vänner eller kanske gå hem från en vän (sommaren 2010 <3), att när som helst på dygnet kunna röra sig var som helst utan att behöva oroa sig för att "farliga människor" plötsligt ska överfalla en eller något, haha.

Nuförtiden älskar jag att cykla, gå ut och gå, eller köra skoter här i vår vackra natur. Jag njuter verkligen mycket av det, och jag önskar att alla någon gång skulle få uppleva hur härligt det är att leva på landet.