Förra veckan (torsdag-lördag) var jag på ett evenemang som kallas för Skolmusik. Det är en musikfestival för finlandssvenskar allt från tredje klassen i lågstadiet till gymnasiet, och festivalen avslutades med en stor festkonsert, där alla 7100 barn och ungdomar sjöng tillsammans. Den sändes Live på yle-arenan (motsvarar SVTplay), och finns nu att titta på där i en månad. Vill ni se (höra) något häftigt rekommenderar jag att ni tittar på det. Det var superroligt att vara en av de där tusentals rösterna, jag släppte bara loss och struntade i hur det lät, sjöng för full hals för jag visste att jag ändå inte skulle överrösta alla andra, haha. Otroligt roligt! Jag älskar att sjunga.

Här hittar ni konserten!

Ikväll har vi den sista dansen för i år, musik- och dansskolans vårkonsert. Därför tänkte jag nu dela med mig av några av mina tankar om detta underbara dansår.

I år har jag varit äldst av alla som dansat här på orten. Jag har faktiskt också känt mig äldst, haha, även om jag är nästkortast i min dansgrupp. Vet inte riktigt hur jag skall förklara vad jag menar, men ja... jag har varit och känt mig äldst, i alla fall har jag märkt att jag är en av de äldsta.

Dansåret började, kan man säga, med talangtävlingen med min kära danspartner. Det var en otroligt kul och nyttig upplevelse, det var häftigt att göra en dans på en så kort tid som vi hade på oss, det var roligt att se att vi klarade av det. Det var roligt att satsa mera också på klädseln och sminkningen. Det var roligt att få göra en dans tillsammans med någon annan, det var roligt att få vara med om allting tillsammans med henne. Det var roligt att ta eget initiativ och dansa "utanför föreningen". Det var roligt att få visa vår dans till nya människor, och att de tyckte om det. Det var verkligen roligt att få tillbringa så mycket tid tillsammans med min kompis, vi kom varandra mycket närmare och fick många nya, fina minnen. Jag kommer aldrig glömma kvällen som vi tillbringade i jumppasalen efter danslektionen, gjorde massor vidare på dansen och låg och skrattade på golvet otroligt mycket. Hade så roligt! En massa andra minnen tar jag också med mig från den tiden, tack så mycket!

På hösten tränade jag så mycket att jag klarade av att gå ner i spagat. Och jag har klarat av att hålla kvar den förmågan! Det är så roligt, såklart klarar jag inte av det perfekt varje gång, men det roligaste är när man känner att det bara går lättare och lättare.

Detta dansår har jag dansat tre gånger i veckan, och jag är helt obeskrivligt glad över det beslutet! Även om det har betytt mindre "fritid" och mindre tid för skolarbete, brevskrivning osv, så har det varit så otroligt skönt att få dansa så ofta. Jag kan inte tänka mig att bara dansa två gånger i veckan längre. Kan inte förstå att förra året var förra året, jag menar, det känns så länge sedan. Massor har verkligen förändrats tycker jag, i och med att de två som då var äldst tvingades lämna oss, blev allting annorlunda. Gruppen fick många nya medlemmar, och hm... Allting blev så annorlunda helt enkelt. Jag blev äldst, och började dansa tre gånger i veckan. Nu är det jag och min kära danspartner som är inhoppare (om det är danser vi kan såklart), och ja... Har lite svårt att sätta ord på mina tankar, för jag förstår inte riktigt vad jag själv menar. 

Jag har hållit på med dansen på ett eller annat sätt utanför "föreningen", inte bara i talangtävlingen. I vintras gjorde jag en digital story i skolan om dansens betydelse för mig, under intensivstudierna i våras gjorde jag en egen dans, i engelskan gjorde jag ett litet projekt om modern dans, jag har varit på besök i VNF, jag har varit på audition för en musikal (som jag äntligen har fått veta att jag inte kom med i), jag har pratat i radion, jag har hållit morgonsamlingar, på kulturkarnevalen deltog jag i Lyrical Jazz, och också drop-in labbet Break dance (i alla fall något i den stilen)... Till min digital story dansade jag på vägen, ute hos min kompis, på ett torg i stan... Släppte loss, haha! 

Det är som om jag först i år har insett hur mycket dansen egentligen betyder för mig. Visst har jag vetat det förut, men såhär klart har det nog aldrig förut varit för mig. Jag menar, inte har jag väl varit såhär galen i dans tidigare? Under detta året har jag också blivit säker på att det är dans jag vill hålla på med i resten av livet. Jag känner mig helt som en dansare i hela kroppen, hela tiden. En härlig känsla, kan jag tala om för er! Det är också som om jag i år har förstått vilken underbar gåva det är att få dansa här, och försökt utnyttja precis varje sekund. På tal om det har jag även hittat nya vägar när det gäller att improvisera, jag har testat mina gränser lite mer än tidigare kan man väl säga. Njutit mera också, känns det som i alla fall.

Och så har jag ju fullkomligt älskat våra koreografier. Visst har jag gjort det tidigare år också, men aldrig har jag haft såhär starka känslor för dem. Det kan ju också ha att göra med att jag har börjat uppskatta varje sekund i danssalen och på scenen ännu mera, men de här koreografierna är helt enastående! Jag har dem på film, så ni kommer antagligen att få se dem i något skede, även om de såklart är bäst live.

Det dyker hela tiden upp nya tankar, men jag tror att vi sätter stopp här. Filmerna i detta inlägg är delar av mitt dansår.