När jag hade hämtat värktabletten kände jag hur mitt bakhuvud blev tyngre och tyngre. Medan jag gick till toaletten för att skölja ner den med vatten kände jag hur blodet började lämna mitt huvud. I spegeln såg jag att jag var kritvit i ansiktet. Jag skyndade på så mycket jag kunde, snart kändes det som om jag svävade ovanför marken och det började svartna för ögonen. Jag drack snabbt upp vattnet och sprang sedan på osäkra ben till min säng, klättrade upp och slängde mig ner på mage. Ugh, jag hade klarat mig!

Haha, något kort jag fick lust att skriva efter att nästan ha svimmat igår på morgonen. Känner ni igen mig i det jag skrev? 

Jag tycker mycket om djur. Och de djuren som jag känner bäst verkar tycka om mig också. Det är ju trevligt, haha. Jag finner det ibland ganska roande när jag börjar tänka på hur djuren, i detta fall hundarna, ser på mig, vem jag är i deras ögon. Tänkte dela med mig av mina teorier till er.

Yngst först: 

Niksu, vår lilla schäfer som minsann inte är liten längre. <3

Niksu tror att jag är hennes lekkamrat. Nu har hon lite lugnat ner sig, men det var en tid som jag inte kunde komma in utan att hon hämtade en boll och började hoppa på mig och "bita" mig för att hon ville leka. Nuförtiden reagerar hon på samma sätt varje gång jag sätter ner mig på golvet, hon kommer rusande mot mig och börjar leka med mig precis som hon leker med vår andra hund Viivi. Ute kommer hon alltid springande mot mig med ett ben i munnen och börjar hoppa på mig, vill att jag skall leka med henne och benet. Men jag vägrar röra benet! Jag tror att Niksu tror att jag är en hund. 

Om Niksu är lös på gården när jag kommer ut (annat än att jag går från mitt rum in) blir hon superglad och börjar gå mot parkeringen, förväntar sig att jag skall komma med och vi ska gå ut och gå. Haha, hon är så söt. :')

Viivi, vår fina, speciella (haha) Golden Retriever <3

Jag har egentligen inte så mycket att säga om Viivis syn på mig. Det enda jag reagerat på är att hon, liksom Niksu, tror att vi skall gå ut och gå så fort jag kommer ut. Och eftersom Viivi alltid är fastsatt (p.g.a. att hon rymt flera gånger, heh...) och inte Niksu, tror Viivi att jag går ut och gå med Niksu om jag går till parkeringen och Viivi inte längre kan se oss, och sedan börjar hon skälla förskräckligt. Stackarn.

En annan sak är när vi är ut och gå. Så fort jag säger hennes namn kommer hon och sätter sig bredvid mig och tror att hon skall få godis, hehe. Det som gjorde mig så glad idag var att hon gjorde det flera gånger fastän jag inte hade något godis med mig. Jag är nog en så bra uppfostrare jag, hehe. Och Viivi är nog så söt och fin hon. <3

Havanna, min söta lilla guddotter, min väns hund.

Havanna tror jag att tänker varje gång jag kommer och hälsar på "Oj nej, nu blir det långa promenader igen..." haha. Nej, kanske inte, men min vän och jag brukar ofta gå på långa promenader, och då är Havanna alltid med. Vi brukar tänka att vi gör henne en tjänst, att hon blir glad av att gå så långt, och att hon uppskattar det, men ibland skämtar vi också om att vi tror att vi är så snälla men att Havanna i själva verket blir helt sjukt trött och inte alls tycker om våra promenader, haha. Sötnosen.

Och så den äldsta:

Vackra Tiara, också min väns hund.

Jag var en gång hundvakt till Tiara, att jag gick ut med henne två gånger om dagen medan hennes ägare var borta. Efter det har hon förknippat mig med promenader. En lång tid efter det där trodde hon alltid att vi skulle gå ut och gå direkt när jag kom hem till dem. Och visst följer hon också med på de flesta av våra promenader.

När jag sover över hos min vän sover Tiara väldigt ofta med mig, inte hela natten för hon får så varmt, men väldigt ofta i början av natten. Hon är så söt! <3

Hm, detta blev kanske inte riktigt som jag först hade tänkt mig, men ja, ett inlägg om något ganska onödigt, jag tycker i alla fall om att tänka på sådana saker. Och jag märkte också att jag nog måste göra inlägg med bilder på hundarna någon gång, och ta nya bilder också. Något annat ni vill se bilder på?

Älskar dessa vänner. <3