för att jag inte skrivit epilogen till Kom håll min hand ännu... Hur svårt kan det vara?! Men nu har jag goda (i alla fall på ett sätt) nyheter! På midsommarafton skall ni få epilogen! Yay... Jo, jag vet att det är länge det haha. Men den är här snabbare än ni kan ana. Orsaken till att ni får den just på midsommar är att jag insåg att jag måste ge mig själv en deadline och fick en liten idé... Hehe. 

Så ja, det var bara det jag ville meddela!

Idag när jag var ut och gå (superskönt som vanligt!) slog en ganska underlig tanke mig. Haha, jag kom bara plötsligt på att jag skulle vilja vara sjutton hela livet. Många tycker att sjutton är den mest onödiga åldern, men jag tycker om sjutton! Vet inte riktigt varför egentligen... Det är bara en så passlig ålder för mig på något vis. Jag har gjort så mycket roligt som sjuttonåring, utvecklas helt massor, och verkligen hittat den jag är. En härlig känsla! Och, hm ja, sjutton år är så jag, haha. 

När jag säger att jag skulle kunna vara sjutton hela livet, menar jag att jag nog skulle mogna och så, för jag skulle ju fortsätta uppleva nya saker hela tiden och få nya erfarenheter och så, men att jag inte skulle åldras. Det är inte för att jag är rädd för att bli gammal eller nåt, det är bara det att jag trivs så bra som just sjutton, heh. Visst kommer jag säkert trivas med andra åldrar också, men det kan jag ju inte veta ännu. Just nu känns det i alla fall som om sjutton år är den ideala åldern för mig, haha. 

Okej, fråga inte varifrån jag fick de här tankarna, det blev ett lite underligt inlägg, haha. Har ni någon gång upplevt att ni skulle vilja vara en viss ålder hela livet?

Åh, jag drömde just innan jag vaknade att jag var i Hastings (där jag var på språkresa förra sommaren) med två vänner. Det var så härligt!!! Ända tills drömmen blev en mardröm och det låt ormar överallt och vi träffade två katter som blev arga och gjorde att en massa pyttesmå turkosa ... flugor? anföll oss så att det började klia överallt och vi fick turkosa prickar i ansiktet... Haha. 

Jag började i alla fall sakna England, Hastings, alla människor och hela språkresan så otroligt mycket!!! Men om ca ett år (nästa år april) SKA jag dit! Det är jag säker på! Åh, ShakeAway, Alexandra Park, stranden, centrumet, old town... <3 :')

Och så är det ju första maj idag också. Hade en mycket trevlig kväll igår tillsammans med vänner! Första maj skall jag nog fira med att gå ut och gå, kanske försöker jogga lite, och sedan vara aktiv med skolarbeten... Jag känner att tiden börjar rinna ut så bäst att ta mig i skinnet och börja göra något.

  Första maj förra året. Saknar nog mitt löshår lite... Och börjar längta till värmen nu (när snön är borta)!

Igår var jag med om många nya upplevelser. Jag röntgades för första gången (eller, har röntgat mina tänker förut), gick vilse i sjukhuset, var till en näringsterapeut för första gången, fick prata otroligt mycket finska vilket började med en black-out när jag skulle säga på finska hur lång jag är, hehe... Men sedan gick det nog helt okej faktiskt! :)

Well, nu skall jag klä på mig så att den här dagen kan börja någon gång!