Jag vet inte hur det är med er, men jag är väldigt förtjust i bilder på träd mot himlen, heh om ni förstår hurdana jag menar. De är på något sätt roliga att fota, och de blir lätt fina tycker jag. Här kommer tre som jag tog på påsklovet:

Kramar // Unia <3

Det var en av sakerna som de övade på i VNF när jag var där i tisdags. Gissa om det var intressant att titta på när de koreograferade danser i grupp utan att säga ett enda ord?! Så häftigt :D Sådant kan vara bra att kunna bland annat på dansuppvisningar. Om något går fel eller det händer nåt annat kan man ju inte plötsligt börja prata med varandra på scenen... Och komiskt nog så inträffade just detta i onsdags, när jag dessutom en halv timme innan "samlingsdags" fick veta att jag behövdes som inhoppare (eller, jag fick själv välja om jag ville komma eller inte, såklart sade jag ja! :D). Något gick snett, ingen är riktigt säker på hur det gick till, men vi blev MASSOR efter musiken, haha. Jag är ingen mästare på den dansen som vi dansade eftersom det var med den gruppen som jag bara dansar onsdagar med, och hade bara dansat den några få gånger efter jul, så det tog ganska länge innan jag märkte nåt (den är inte hela tiden speciellt tydlig i musiken). När jag sedan märkte det blev jag helt förvirrad (märkte det ganska sent), för jag tyckte ju inte att vi hade gjort något fel, så jag tänkte sådär halvt att det kanske var rätt, att jag bara inte mindes att musiken skulle gå sådär, haha. Jag dansade vidare med alla andra, fortfarande förvirrad, och dessutom hade jag inte dansat den platsen förut vilket gjorde allting ännu konstigare. Men så plötsligt gjorde någon en supersmart förändring, och alla var helt otroligt med på noterna! Det var ett ställe där vi var uppdelade i två grupper, skulle "byta sida" efter varandra, men så plötsligt kom den andra gruppen samtidigt som vi, hur smart var inte det?! Och efter det var vi rätt i musiken, alldeles otroligt! :D Jag kan inte riktigt förstå att det gick så bra, jag blir helt fascinerad av hur bra vi (jag gjorde inte så mycket, men ja xD) klarade av en så kritisk situation! Och sådana i publiken som sett samma dans flera gånger förut hade inte ens märkt något! Wohoo, applåder till oss! xD

Öh, varför skrev jag det här inlägget? Mest för att jag ville blogga och för att jag inte kan sluta förundras. Det är så coolt tycker jag hur mycket man kan klara av helt utan att prata. Jag är så stolt över min (nästan) grupp! :) Dessutom var det ju lite komiskt att detta hände just i onsdags när jag dagen innan hade varit på besök hos en danshögskola och de pratat om och övat på just såna här situationer... :)

Kramar // Unia <3