Som ni kanske förstått har melodifestivalen den senaste tiden blivit så mycket mera än bara melodifestivalen för mig, så mycket mer än underhållning på högsta nivå (hehe). För mig har tittandet av melodifestivalen blivit att drömma sig bort, att få drömma mer än någonsin att få dansa på den scenen. I lördags när bidraget med bästa koreografin enligt mig gick och vann, ja då blev tankarna ännu mer drömmande. Tänk om jag hade varit en av dansarna!

Först var det då öppningsnumret. Kan inte säga annat än att det skulle vara en så otroligt fantastisk känsla att få dansa där, stämningen på topp och bara ha kul! :D Att inte vara huvudpersonen men ändå få vara med... :)

Nästa dansnummer var David Lindgren med låten Skyline. Tänkte att det nog skulle vara superroligt att dansa där också, fastän det inte är min dansstil, men jag har ju hela livet framför mig, kan alltid lära sig nytt xD

Men sen, sen kom Anton Ewald, och sade något så magiskt som att han fick stå på scenen med sina bästa vänner, och dessutom dansa en koreografi som han själv varit med och skapat. De orden väckte något nytt i mig. Jag kom på att jag i framtiden vill göra just det, dansa med mina bästa vänner. Visst har jag ju gjort det flera gånger, inte med alla mina bästa vänner såklart, men jag har dansat med min underbara dansgrupp, och jag har varit med i en talangtävling med min bästa vän. Och det är så skönt att inte vara ensam! Visst älskar jag också att få framföra mina solodanser som jag koreograferat alldeles själv, det gör jag verkligen, men gemenskap är nog ännu mäktigare, och ännu starkare. Så när Anton Ewald sa det där om att stå på scen med sina bästa vänner, då kom jag på att jag i framtiden vill göra något sådant, att hellre vara en del av en dansgrupp eller en dansduo än att vara solodansare. Om inte mina nuvarandevänner vill följa med mig på den resan (haha, bara en av mina bästa vänner dansar, och hon har redan så stora planer så (;) så hittar jag förhoppningsvis några i framtiden ;) Inte för att jag skulle ha något emot att vara solodansare heller, men men :D (flumflumflum ^^)

Nästa höjdpunkt dansmässigt var såklart Robin Stjernbergs nummer. Jag märkte att jag kollat på hans framförande så många gånger  att jag nästan visste vad dansarna skulle göra xD Den där koreografin och de där dansarna är nog något alldeles extra...

Keep on dreaming :)

Förutom alla dansdrömmar som snurrade omkring i min hjärna under finalen av melodifestivalen var det annars också en mycket bra final tycker jag :D Gina och Danny var roligare än vanligt, framförandet av Euphoria var magiskt, det var okej låtar after all, helt oförutsägbart resultat... Och vet ni, det var så skönt att titta på det för jag hade ingen större skillnad vem som vann. Jag tänkte "Så länge inte Ravaillacz vinner blir jag inte arg" ;) För jo, jag blir ofta arg när det gäller melodifestivalen xD Men jag måste medge att jag var sjukt nervös när tittarnas röster delades ut och Robin, Yohio och Anton återstod... ;) Och när bara Yohios poäng var kvar och man ännu inte visste om de skulle räcka för att han skulle vinna... huh! 

Och så var det ju så härligt att se hur överraskad Robin blev! :'D Det var så äkta och så känsligt, vet inte riktigt hur jag skall uttrycka mig... Det var så fint att han inte alls var beredd på det. :)

Nu ska jag försöka hålla tyst om detta ända tills det blir dags för eurovision! ;)

Kramar // Unia <3

Se mig dansa i rollen som den starka. :)

Kramar // Unia <3

Har jag berättat att jag var och se på Svansjön igår? :D Haha ursäkta jag är trött...

Så igår var jag alltså tillsammans med mamma och mommo till Finlands Nationalbalett (eller nationalopera, vad man nu vill kalla den) för att se på Svansjön. Jag har aldrig sett en balett förut, så ni som varit på en nationalbalett förstår säkert att det var ganska stort för mig. :D 

När det i början var en mycket ung pojke som dansade/spelade unge prins Siegfried och för en liten stund var alldeles ensam på scenen och gjorde svåra saker (believe me, jag har provat, men kan tyvärr inte stava så jag kan inte säga vad det var han gjorde) var jag nära till gråt redan då. Jag tänkte på att han är så liten och får stå på finlands nationalbaletts scen helt ensam, tänk så stort! Senare i föreställningen när det var andra barn med undrade jag om de förstår hur stort det faktiskt är... Antagligen inte, men jag hoppas de är stolta över sig själva när de blir äldre och förstår hur duktiga de faktiskt var! 

Fastän jag flera gånger var nära till gråt hölldes nog alla tårar inne. Oftast tänkte jag börja gråta när jag tänkte på att alla dansarna faktiskt är människor. Att de har valt att satsa på dansen och har kommit så långt... Och jag har så otroligt svårt att förstå att det faktiskt finns sådana människor här i Finland! Jag har så svårt att föreställa mig att, speciellt de manliga dansarna, pratar finska (antagligen). Jag tycker det är fantastiskt! Här som jag bor är det "krig" mellan dansarna och fotbollsspelarna (det finns några som både dansar och spelar fotboll, men oftast tvingas de till sist välja, och det finns också många flickor som spelar fotboll, och några få små pojkar som dansar), på tisdagar till exempel är det fotbollsträning i samma sal som vi dansar, genast efter vår danslektion. Fotbollsspelarna brukar komma inklampandes när de anser att klockan är halv och vi ska sluta och de börja. Helst kommer de dit redan tjugo över för att störa oss. Jag blir så arg, det känns som om de (också tränarna) tycker att dans bara är något trams och att de har mycket större rätt till salen och att de gör så mycket bättre saker än vad vi gör. Gaahfusdhfidnfuhaanfdguhu jag blir så arg!!! Men, tillbaka till svansjön!

Det jag alltså menade med det där var att det var så otroligt roligt att se män dansa, och se dem vara helt otroligt bra på det dessutom! Det är ju egentligen inte något märkvärdigt med män som dansar, det finns ju många, men ja, på grund av inställningen som finns här på orten blev jag bara så glad av att se att här faktiskt finns manliga proffsdansare. :) 

Samtidigt som jag satt och njöt för fullt kunde jag inte låta bli att tycka synd om dansarna. Jag har på sista tiden (vet inte när det började eller var det kom ifrån) börjat tycka så synd om alla balettdansare! Alltså, kanske de brinner för vad de gör och älskar dansen precis som jag gör, men jag har fått den uppfattningen om att baletten styr hela ens liv om man vill bli proffs (jo, jag har sett på filmer...). "Huvudsvanen" hade t.ex sjukligt smala armar. När hon böjde sig bakåt såg man alla hennes ben på överkroppen. Hennes skulderblad syntes väldigt tydligt. Och de där tåtossorna! Det tar ju otroligt ont att stå med dem, och så stod de så hur länge som helst... Så hemskt, samtidigt som så underbart fint...

För fint var det ju! De där hoppen, de där piruetterna, de där lyften, den där vigheten, den där balansen, den där styrkan, den där konditionen. Jag satt där helt svettig för dansarnas del, haha, och drömde mig bort igen, tänkte "om jag också kunde..." :') Jag dansar ju inte balett, men vi har många element från baletten. Och viga vill ju också vi bli, hoppa högt vill också vi kunna, piruetterna vill också vi kunna så där bra. Och nog skulle det ju vara "helt nice" att få vara med i något så där stort, kunna det som rinnande vatten, och få dansa på en såndär scen... ;)

Kramar // Unia <3

Med Svansjön och Melodifestivalen, plus tre timmar tåg och två timmar bil blev det en dag med en hel massa drömmas ;) Hade en superduper bra dag, åh vad jag njöt! :) Berättar mer senare, för nu är det jag som ska stå på scenen! :D Våra solodanser skall visas, hål tummarna för att det ska gå bra :D

Sköt om er! <3

Kramar // Unia <3

Hittade bland mina bilder en mapp med namnet "Till bloggen", hehe oops hade visst bilder där som jag i höstas hade tänkt redigera och ladda upp... Så går det med min tid och lathet. ;) Men ja, bättre sent än aldrig säger man ju! ;)

Just nu sitter jag förhoppningsvis och njuter för fullt av Svansjön på nationalbaletten :D <3 Sådär för att göra er avundsjuka ;)

Kramar // Unia <3

Imorgon är det final i melodifestivalen! :D Vem vill du att vinner? Vem har varit din favorit under hela tävlingen? Tänkte ge er mina favoriter av alla som var med i år! :D Och jag ska försöka vara ärlig mot mig själv, och er... Men endel vet jag helt enkelt inte med, eftersom jag har på känn att det är p.g.a dansen jag tycker om dem :D 

(De kommer inte i någon speciell ordning)

Yohio - Heartbreak Hotel

- Såklart! Älskar att han vågar köra sin egen stil, och dessutom bli accepterad! :D Hans låt är otroligt bra och ja... hela han är bra helt enkelt! Hörde i en intervju att de (det var hans pappa/manager som intervjuades) på facebook t.ex fått en bild på en sjuårig pojke som gick till skolan med fullt av glitter och smink i ansiktet, jag tycker det är så härligt att Yohio genom att vara med i melodifestivalen visar att man ska vara sig själv :') (Dessutom är det helt otroligt att han är lika gammal som jag!)

Anton Ewald - Begging

- Ja... Det här är ett bidrag som jag inte tycker om att erkänna att jag gillar. Jag tycker det är så dumt att hälften av deltagarna i finalen är unga, good-lookning pojkar/killar/män... Men jag själv gillar många av dem :/ Och Anton Ewald tror jag att jag tycker om eftersom jag "upptäckte" honom som dansare. Jag ser honom alltså som en dansare och inte som en artist, och han är en väldigt skicklig dansare! Så redan när han var med i andra deltävlingen, innan jag sett något av hans låt, ville jag tycka om honom. Och ja, det gör jag nu också xD

Felicia Olsson - Make Me No 1

- Hennes röst. Och att hon är så ung. Säger allt.

Caroline af Ugglas - Hon har inte

- Kör sin egen stil hon med, underbart! Och jag gillar låten med av någon anledning.

Amanda Fondell - Dumb

- Det här är nog det bidraget som jag saknar mest i finalen. Förstår verkligen inte hur hon inte gick vidare någonstans... Tycker låten är så otroligt bra, hon sjunger på ett personligt sätt på något vis, hon lever sig väldigt bra in i sången, jag tycker det här är så hemskt bra! Men, som vi alla vet handlar melodifestivalen inte alltid om bästa låten eller bästa rösten... 

Jag tror faktiskt att Amanda Fondell skulle komma på första plats om jag skulle rangordna alla årets bidrag :)

Robin Stjernberg - You

- Ja, ni vet det redan. Dansarna i detta nummer fick mig att drömma mig bort, drömma om att en dag dansa på den där scenen. Pirrade i magen nästan på samma sätt som det ifjol pirrade när jag såg Loreen framföra Euphoria för första gången. Av någon anledning fick det framträdandet mig också att drömma om att en dag själv vara den som dansar där. Så ja, jag vet inte vad jag tycker om låten, men koreografin är otroligt fin! :D Och det räcker för att vara glad över att Robin Stjernberg och Anton Ewald tog sig från andra chansen till finalen ;)

Terese Fredenwall - Breaking the Silence

- Okej, den här kommer nog på delad första plats med Amanda Fondell, kanske till och med på ensam första plats... Så otroligt fin låt med bra text och viktigt budskap. Ett enkelt och naturligt framträdande. Så fint helt enkelt!

And that's about it ;)

Finns nog andra bra låtar, men dessa är de som jag fastnat sådär lite extra för :) En fråga återstår; varför är inte dessa flickor i final?! 

Kramar // Unia <3

Som ni kanske märkt har jag skapat en ny omröstning till höger, rösta gärna för som ni antagligen också märkt har jag lite av en bloggtorka :/ Så jag vill gärna veta vad ni vill se i min blogg! :) Hittills har en röstat på mera bilder, så tänkte ge er några foton jag tog någon gång i januari, hehe när jag för en gångs skull fotade blev det ändå inte att ladda upp dem hit. Men nu ska jag göra det, men orkar tyvärr inte redigera.

Kramar // Unia <3

Haha, alltså ett måste att kolla! :D

Kramar // Unia <3