Jag älskar något med alla årstider. Jag älskar att det finns årstider. Det finns också något som jag inte tycker om med alla årstider. Största delen av mitt liv (tror jag) har jag svarat att jag tycker om alla årstider lika mycket. Men, nu (de senaste åren) har jag kommit fram till något som jag visste som barn men som glömde bort; vintern är min favoritårstid. 

Varför? Enkelt svar: Snö.

Snön betyder väldigt mycket för mig. När jag mådde dåligt, dåligt, blev jag ändå alltid glad när jag var ute i snön. Jag minns så bra en gång som jag skulle gå från mitt ena hem till mitt andra (ca 1,5 km), på kvällen, det hade börjat skymma. Jag hade en tung väska på ryggen, var otroligt trött. När jag kom ut började värsta snöstormen. Det kom snöflingor stora som tennisbollar, de fanns överallt, det blåste och det var kallt. Jag tyckte det var otroligt jobbigt, var nära att börja gråta. Men så tänkte jag: "Det är ju bara snö, inget farligt alls", och så började jag gå med en mycket positivare inställning. Jag blev på otroligt bra humör längs med färden, gladare och piggare "än aldrig förr". När jag nästan var framme var jag på så gott humör att jag dansade fram, och hade det inte varit för väskan på ryggen hade jag slängt mig i en snödriva, haha. Fr.o.m den dagen har jag alltid kommit ihåg att jag älskar snö. Det är bara så underbart, vitt och ljust överallt. Snö får mig alltid på topp.

En annan bra sak med vintern är att man får klä på sig massor. Jag älskar tjocka tröjor, att sitta inne under en filt med mysiga ljus tända. ÅÅh <3

Min kärlek till snön är något jag delar med Lorelai Gilmore...